Förbundsdomstolen (BGH) har genom dom den 12 mars 2025 fattat ett grundläggande beslut om den rättsliga klassificeringen och möjliga uppsägningen av nyttjanderättsavtal för vindkraftverk (Az. XII ZR 76/24).

Särskilt i samband med nyttjanderättsavtal är det av central betydelse att upprätta avtalen rättssäkert, där särskild vikt bör läggas på att formulera tydliga avtalsklausuler för att undvika framtida oklarheter och konflikter.

Det är inte ovanligt att parterna vid tecknande av ett nyttjanderättsavtal kopplar avtalets löptid till en osäker händelse som exempelvis driftsättningen av ett vindkraftverk. Vid avtalsskrivning bör risker och vikten av en tydlig avtalsklausul beaktas. Nu har BGH klargjort att avtalets löptid börjar först när denna händelse har inträffat, alltså t.ex. när vindkraftverket tas i drift, förklarar affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwälte, som bland annat är verksam inom energirätt.

Fastighetsägare säger upp avtal

I det aktuella fallet handlade det om ett nyttjanderättsavtal mellan en fastighetsägare och en projektutvecklare för vindenergi. Ett centralt element i avtalet var nyttjandeersättningen, som reglerar ersättningen för upplåtelse av marken till projektutvecklaren. Trots att avtalet redan ingicks år 2017 hade inget vindkraftverk byggts till och med år 2022. Fastighetsägaren sade då upp avtalet i ordinarie ordning. BGH beslutade: Uppsägningen är ogiltig.

Kärnfrågan var om och under vilka omständigheter en fastighetsägare under den så kallade väntetiden – alltså innan en vindpark faktiskt byggs och tas i drift – kan säga upp ett sådant avtal ordinarie. Avtalet föreskrev en löptid på 20 år, men först från det år då det sista vindkraftverket i den planerade vindparken tas i drift. Dessutom innehöll avtalet vissa bestämmelser, såsom en rätt till återträde för båda parter om ingen miljötillstånd för vindparken beviljas inom fem år. En noggrann utformning av uppsägnings- och återträdesrättigheter i avtalet är av särskild betydelse. Det fanns dock ingen uttrycklig bestämmelse om ordinarie uppsägning i avtalet. Endast rätt till extraordinär uppsägning av viktig anledning var föreskriven.

Särskilt vid projekt inom förnybar energi är en långsiktig och rättssäker markanvändning avgörande för projektets framgång och genomförbarhet.

Ordinarie uppsägning kan vara möjlig

BGH klassificerade detta så kallade marknyttjandeavtal som hyresavtal. Det innebär att en ordinarie uppsägning i princip är möjlig, om den inte uttryckligen eller underförstått utesluts genom avtalet, och då är den rättsliga ramen för avtalsutformningen vid nyttjanderättsavtal avgörande.

I det aktuella fallet fastställde BGH att den avtalade löptiden på 20 år börjar först vid driftsättningen av det sista vindkraftverket. Löptiden står därmed under ett så kallat uppskjutande villkor. Det betyder: Löptiden börjar först vid ett bestämt framtida tillfälle, vars inträffande inte är säkert. Fram till denna tidpunkt föreligger ett tillsvidare hyresavtal, där möjligheten att disponera över marken under väntetiden fortsatt tillhör ägaren. Detta avtal kan i princip sägas upp, men i detta fall ansågs ordinarie uppsägning underförstått vara utesluten, enligt BGH.

Uppsägning underförstått utesluten

Som motivering angav domarna i Karlsruhe att avtalet uttryckligen endast innehöll bestämmelser om extraordinär uppsägning, men inte om ordinarie uppsägning. Dessutom föreskrev avtalet en detaljerad återträdesrätt, om tillstånd för vindparken inte beviljas inom fem år. BGH drog därav slutsatsen att parterna betraktade denna återträdesbestämmelse som en slutlig reglering för hantering av förseningar eller osäkerheter under tillståndsfasen. Om det dessutom vore möjligt med ordinarie uppsägning, skulle denna avtalsbestämmelse om återträde i stort sett förlora sin betydelse.

Inom ramen för nyttjanderättsavtalet sker upplåtelsen av markanvändningen till projektören, medan avtalsklausulerna säkrar båda parters rättigheter och skyldigheter under hela avtalets löptid.

En ytterligare aspekt var frågan om uteslutandet av ordinarie uppsägning uppfyller AGB-kontrollen (kontroll av allmänna avtalsvillkor). BGH svarade ja på detta. Fastighetsägaren anses inte få en oskälig nackdel. Han har fortfarande rätt att använda marken på annat sätt, t.ex. för jordbruk, tills faktisk byggstart sker. Dessutom kan han under vissa förutsättningar frånträda avtalet om projektet inte skulle få tillstånd.

Tekniska aspekter av vindkraftverk

Vindkraftverk är högutvecklade tekniska system som effektivt utnyttjar vindens kraft för elproduktion. Hjärtat i ett modernt vindkraftverk är rotorn, vars stora rotorblad fångar vinden och omvandlar den till rotationsrörelse. Denna rörelse omvandlas via maskinhuset, där generator, växellåda och hela styrsystemet är placerade, till elektrisk energi. Generatorn är anläggningens hjärtpunkt och ser till att vindens rörelseenergi omvandlas till användbar el.

Rotorbladen tillverkas oftast av glasfiberarmerad plast eller kolfiber, vilket ger dem hög stabilitet och optimal verkningsgrad. Genom kontinuerlig teknisk utveckling och ökad rotorarea har den nominella effekten hos moderna vindkraftverk kunnat ökas avsevärt under de senaste åren – idag når enskilda anläggningar en effekt på upp till 6 megawatt eller mer. Styrningen av vindkraftverket ser till att driften förblir effektiv och säker även vid varierande vindförhållanden. Effektökningarna uppnås framförallt genom innovativa rotorbladsformer och förbättrade aerodynamiska egenskaper, vilket gör att vindkraftverken kan utvinna allt mer energi ur vinden.

Miljöaspekter vid användning av vindenergi

Användningen av vindkraft har många fördelar för miljö och klimat. Vindkraftverk möjliggör hållbar elproduktion eftersom de inte släpper ut växthusgaser och minskar beroendet av fossila bränslen. Därigenom bidrar de väsentligt till energiomställningen och till att nå klimatmålen i Tyskland.

Samtidigt är byggande och drift av vindkraftverk förknippade med miljöutmaningar. Exempelvis kan fåglar och fladdermöss riskera att kollidera med rotorbladen, och de naturliga livsmiljöerna i närheten av anläggningarna kan påverkas. Därför är noggrann planering och val av platser för vindkraftverk av stor vikt. I Tyskland är tillståndsförfarandena för vindkraftsprojekt strikt reglerade för att minimera påverkan på natur och miljö.

Regeringen har satt upp ambitiösa mål: Senast 2030 ska vindkraftens andel av elproduktionen öka till 65 procent. Vindkraften blir därmed en bärande pelare för energiförsörjning och klimatskydd. Att noggrant beakta miljöaspekter vid användning och uppförande av vindkraftverk förblir en central fråga för att säkerställa acceptansen och den hållbara utvecklingen av denna teknik.

Dom av betydelse för energibranschen

BGH:s beslut har stor betydelse för vindenergisektorn och liknande projekt inom förnybar energi. För verksamhetsutövare av vindkraftverk är säkerställandet av markanvändningen under hela stödperioden avgörande för att garantera en smidig drift av anläggningarna. Projektutvecklare får ökad planeringssäkerhet genom domen. De kan lita på att nyttjanderättsavtal, som under vissa villkor träder i full kraft först åratal efter avtalets ingående, inte ensidigt kan avslutas genom ordinarie uppsägning. Samtidigt bekräftar BGH att en välavvägd avtalsbalans är möjlig och tillåten så länge vissa rättigheter för fastighetsägaren upprätthålls.

För fastighetsägare betyder domen att enbart uteblivet projektgenomförande i många fall inte räcker för att i förtid häva ett långsiktigt nyttjanderättsavtal om inte en motsvarande återträdesrätt uttryckligen har avtalats. Avtalets löptid och betydelsen av tydliga regler om återställande av anläggningarna efter stödperiodens slut uppmärksammas särskilt.

MTR Legal Rechtsanwälte ger råd om nyttjanderättsavtal och andra ämnen inom Energirätt. Domen har dessutom signalverkan för framtida projekt och stärker rättssäkerheten vid implementering av vindkraftsprojekt, eftersom den förtydligar kraven på avtalsskrivning och genomförande av respektive projekt.

Ni är välkomna att ta kontakt med oss!

Arbetsförsäkringen för arbetsoförmåga (BU-försäkring) är tänkt att ge ett viktigt ekonomiskt skydd om försäkringstagaren på grund av hälsa inte längre kan utöva sitt senaste yrke. Många tecknar en BU-försäkring för att trygga sig själva och sin ekonomiska framtid. Särskilt drabbade är ofta akut beroende av utbetalning vid skada och behöver vid ett avslag från försäkringsbolaget ofta juridiskt stöd för att säkra sina pengar. Ett avslag från försäkringsbolaget innebär för de berörda vanligtvis betydande ekonomiska förluster och förlust av pengar.

Arbetsoförmåga föreligger enligt § 172 försäkringsavtalslagen (VVG) när den drabbade på grund av sjukdom, kroppsskada eller förlust av kraft helt eller delvis troligen permanent inte längre kan utöva sitt senaste yrke, enligt affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwalt, som även ger råd inom försäkringsrätt. Försäkringsbolagen har stor erfarenhet av att pröva anspråk och avslår ofta ansökningar – i sådana fall är det klokt att rådfråga en specialiserad advokat för att vid behov få sina rättigheter prövade i domstol. Huruvida arbetsförsäkringen för arbetsoförmåga måste betala ut ersättning är dock ofta en tvist mellan parterna.

Rätt till ersättning från BU-försäkringen

Grunden för BU-försäkringens ersättningsskyldighet är försäkringsavtalet. Här anges under vilka villkor försäkringen måste betala ut. Premien, särskilt den som försäkringstagaren kontinuerligt betalar, är avgörande för ekonomiskt skydd vid allvarliga händelser. Trots regelbundna premieinbetalningar och efterlevnad av avtalsvillkoren är utbetalning av BU-pensionen vid arbetsoförmåga inte garanterad. Ofta stadgas i avtalet att försäkringstagaren måste vara minst 50 procent arbetsoförmögen. Det innebär att hen endast kan utföra hälften eller mindre av sitt senaste arbete. Det är oväsentligt om orsaken är fysisk, psykisk eller intellektuell sjukdom.

En annan vanlig överenskommelse är den så kallade ’sexmånadersprognosen’, som finns med i många avtal. Den anger att arbetsoförmågan troligen måste bestå i minst sex månader. Den som exempelvis är sjukskriven i två månader för utmattning har i regel ännu ingen rätt till ersättning från BU-försäkringen. Utbetalning av BU-pensionen är knuten till uppfyllandet av vissa krav; om dessa inte är uppfyllda kan försäkringsbolaget avslå utbetalningen. Om hälsozuståndet enligt läkarbedömning troligen inte förbättras inom de närmaste månaderna föreligger i regel arbetsoförmåga och då ska försäkringen betala ut.

Avgörande är inte om den försäkrade teoretiskt kan utföra annat arbete. Det avgörande är snarare om personen kan fortsätta sitt senaste yrke i verkligheten. Försäkringsbolaget får bara hänvisa till ett annat arbete om avtalet uttryckligen tillåter s.k. abstrakt omplaceringsrätt.

Ansökan om arbetsoförmågspension

Arbetsoförmågan måste styrkas av försäkringstagaren. Det kräver oftast en så noggrann beskrivning som möjligt av yrkesbilden och utförda uppgifter. Befintliga hälsorelaterade begränsningar bör styrkas med läkarintyg eller vid behov även utlåtande. Även ytterligare medicinska handlingar som sjukhusrapporter eller terapibevis kan vara till nytta. Grundprincipen är: Ju mer underlagen dokumenterar begränsningarna i arbetslivet, desto större chans att försäkringsbolaget erkänner rätten till ersättning. Själva ansökan om ersättning bör fyllas i extra noga, och samtliga relevanta frågeformulär från försäkringen måste besvaras fullständigt och korrekt för att undvika missförstånd eller senare problem.

Handlingarna måste lämnas in i god tid. Vid varje fråga från försäkringen i skadeanmälan är det viktigt att svara heltäckande och sanningsenligt, eftersom felaktiga svar kan leda till avslag. Felaktiga uppgifter kan innebära förseningar eller avslag på ansökan.

Försäkringsbolaget vägrar betala ut ersättning

Det händer om och om igen att BU-försäkringen nekar utbetalning. En av de vanligaste orsakerna är bristande medicinskt underlag. Försäkringsbolaget utreder vanligtvis självt eller genom externa experter om den påstådda arbetsoförmågan verkligen föreligger. Som en del av skadeprövningen granskas orsakerna till avslag noggrant. Experter, såsom specialiserade jurister eller försäkringsrådgivare, kan hjälpa de drabbade att förstå avslagsgrunderna och driva sina anspråk mot försäkringsbolaget. Om försäkringsläkaren drar andra slutsatser än den försäkrades behandlande läkare kan detta leda till konflikter. En annan orsak till avslag, särskilt i äldre avtal, kan vara den abstrakta omplaceringsklausulen. Det innebär att försäkringsbolaget anser att en annan sysselsättning är rimlig. I nyare avtal är detta dock oftast uteslutet.

En annan och frekvent tvistegrund är åsidosättande av försäkringstagarens föravtalsupplysningsplikt. Den som vid tecknande av BU-försäkring undanhåller viktiga hälsouppgifter eller lämnar felaktiga upplysningar riskerar att försäkringsbolaget häver avtalet eller åberopar sin rätt till hävning. Då upphör i så fall ersättningsskyldigheten retroaktivt, även om den nuvarande arbetsoförmågan inte är relaterad till den dolda tidigare sjukdomen. Ytterligare en avslagsgrund kan vara försäkrades bristande medverkan. Detta är t.ex. fallet om inga läkarintyg lämnas in, undersökningar vägras eller arbetsuppgifterna inte beskrivs tillräckligt. Försäkringstagare bör i sådana situationer lyssna på expertråd och undersöka olika möjligheter att bemöta ett avslag för att kunna driva igenom sina krav på BU-pension eller utbetalning.

Vikten av upplysningsplikten före avtal

Den föravtalsmässiga upplysningsplikten spelar en central roll i arbetsförsäkringen för arbetsoförmåga (BU-försäkring) och är avgörande för försäkringsskyddet. Redan när BU-försäkringen tecknas är försäkringstagaren skyldig att informera försäkringsbolaget om alla relevanta uppgifter om sitt hälsotillstånd och möjliga risker, fullständigt och sanningsenligt. Särskilt hälsofrågorna i ansökningsprocessen ska besvaras med största noggrannhet, eftersom de utgör grunden för riskbedömningen och försäkringsbolagets framtida ersättningsskyldighet.

Om det görs fel eller viktiga uppgifter utelämnas vid besvarandet av hälsofrågorna, kan det i värsta fall leda till stora problem i skadefallet. I värsta fall kan försäkringsbolaget vägra att betala ut, vilket innebär att den nödvändiga BU-pensionen inte utbetalas. Särskilt vid arbetsoförmåga, när försäkringstagaren är beroende av BU-ersättning, kan ett sådant avslag vara existentiellt hotande. Därför är det klokt att ta tid redan vid ansökan och noggrant besvara alla frågor. Osäkerheter bör inte tas lättvindigt – vid tveksamheter kan stöd från en specialiserad advokat inom försäkringsrätt eller en oberoende försäkringsexpert hjälpa till att undvika fel och trygga försäkringsskyddet.

Upplysningsplikten före avtal är också av stor betydelse för att i efterhand kunna driva igenom anspråk vid försäkringsfall. Om försäkringsbolaget vägrar betala ut med hänvisning till påstått brott mot upplysningsplikten, kan försäkringstagaren endast driva igenom sina anspråk om han eller hon kan bevisa att samtliga frågor besvarats korrekt och fullständigt. I sådana fall är professionell hjälp ofta nödvändig för att skydda sina rättigheter och få ut BU-ersättningen.

Sammanfattningsvis: Noggranna och sanningsenliga svar på hälsofrågorna vid tecknande av BU-försäkring är grunden för ett tillförlitligt skydd. Den som agerar noggrant och vid behov söker expertis ökar chansen att få den överenskomna arbetsoförmågspensionen vid behov.

Medicinskt bevis är avgörande

Avgörande för BU-försäkringens ersättningsskyldighet är medicinsk bevisning på bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst 50 procent. Om det uppstår tvist om försäkringens ersättningsskyldighet bör försäkringstagaren söka juridisk rådgivning för att driva igenom sina anspråk. Specialiserade advokater kan öka chanserna för framgång vid tvist mot försäkringsbolaget avsevärt.

MTR Legal Rechtsanwalt ger rådgivning inom Försäkringsrätt och vid problem med BU-försäkringen.

Välkommen att ta kontakt!

I september 2025 var MTR Legal Rechtsanwalt als Huvudsponsor vid IR Global Årskonferens ”Legacy in Motion” på plats i Berlin. Under fyra dagar samlades över 400 medlemmar från mer än 75 länder – ett starkt internationellt forum för advokater, skatteexperter och företagsrådgivare.

Vår Managing Partner Michael Rainer och partner Marc Klaas ledde ett team på åtta personer som tog tillfället i akt att utbyta erfarenheter med internationella kollegor, vårda kontakter och hämta nya impulser för våra klienter.

 Legacy in Motion – ett tema som passar ossDetta års konferensmotto ”Legacy in Motion” stod för hållbarhet, förändring och förmåga att skapa varaktig effekt i en global miljö. Det är precis detta som är vårt mål på MTR Legal: Vi ger inte bara rådgivning på kort sikt, utan utvecklar tillsammans med våra klienter strategier som håller över tid – inom bolagsrätt, skatterätt eller i komplexa internationella tvister.

Vår roll som huvudsponsor

Als Huvudsponsor var att aktivt forma konferensen i Berlin. Utöver paneldiskussioner och workshops var det för oss framförallt den direkta dialogen som var avgörande. Konferensen gav en perfekt ram för att fördjupa befintliga samarbeten och upptäcka nya affärsmöjligheter.

”Vi ville sända en tydlig signal: MTR Legal står för internationalitet, digital excellens och företagsamhet. Berlin var den perfekta scenen för detta”, säger Michael Rainer.

Även Marc Klaas betonar betydelsen: ”Det nära samarbetet inom IR Global-nätverket gör det möjligt för oss att stödja klienter ännu mer omfattande vid gränsöverskridande projekt – särskilt i tider av globala förändringar är det en avgörande fördel.”Berlin som plats – och vår internationella kursGenom valet av Berlin betonade konferensen att staden idag tillhör Europas ledande affärs- och rådgivningscenter. För oss var det en hemmamatch med internationell räckvidd.

Vår närvaro i Berlin är en del av en tydlig strategi: MTR Legal är representerat i alla tyska storstäder och har representationer i London, Paris, Amsterdam och Singapore. På så sätt säkerställer vi att vi kan stödja våra klienter varhelst internationell expertis efterfrågas.

En stark signal för framtiden

IR Global Årskonferens 2025 var för oss mer än bara ett branschevenemang. Det var en plattform för att synliggöra våra värderingar, stärka vårt nätverk och bekräfta vår kurs för de kommande åren: internationellt, digitalt, företagsamt.Vi ser fram emot att omsätta de kontakter vi knutit där i praktiken – till förmån för våra klienter som drar nytta av ett globalt nätverk och ett utmärkt kunskapsutbyte.

I september 2025 var MTR Legal Rechtsanwalt als Headline Sponsor på IR Globals årskonferens ”Legacy in Motion” representerad i Berlin. Under fyra dagar samlades över 400 medlemmar från mer än 75 länder – ett starkt internationellt forum för advokater, skatteexperter och företagsrådgivare.

Vår Managing Partner Michael Rainer och partnern Marc Klaas ledde ett åttamannateam som tog tillfället i akt att utbyta erfarenheter med internationella kollegor, vårda kontakter och hämta nya impulser för våra klienter.

 Legacy in Motion – ett tema som passar ossÅrets konferensmotto ”Legacy in Motion” stod för hållbarhet, förändring och förmågan att skapa varaktig påverkan i en global miljö. Det är exakt detta som är vårt krav på MTR Legal: Vi ger inte bara rådgivning på kort sikt, utan utvecklar tillsammans med våra klienter strategier som består – inom bolagsrätt, skatterätt eller vid komplexa internationella tvister.

Vår roll som Headline Sponsor

Als Headline Sponsor var att aktivt utforma konferensen i Berlin. Förutom paneldiskussioner och workshops var framför allt det direkta utbytet avgörande för oss. Konferensen erbjöd en perfekt ram för att fördjupa befintliga samarbeten och hitta nya affärsmöjligheter.

”Vi ville ge en tydlig signal: MTR Legal står för internationalitet, digital excellens och entreprenöriellt tänkande. Berlin var den perfekta scenen för detta”, säger Michael Rainer.

Även Marc Klaas betonar betydelsen: ”Det nära samarbetet inom IR Global-nätverket ger oss möjlighet att bistå klienter med gränsöverskridande projekt på ett ännu mer heltäckande sätt – särskilt i tider av global omställning är det en avgörande fördel.”Berlin som plats – och vår internationella strategiGenom valet av Berlin betonade konferensen att staden i dag räknas till Europas ledande ekonomi- och konsultcentrum. För oss var det en hemmamatch med internationell räckvidd.

Vår närvaro i Berlin är en del av en tydlig strategi: MTR Legal finns i samtliga tyska storstäder och har även representationskontor i London, Paris, Amsterdam och Singapore. På så sätt kan vi säkerställa att vi följer våra klienter överallt där internationell expertis efterfrågas.

En stark signal för framtiden

IR Globals årskonferens 2025 var för oss mer än bara ett branschevenemang. Det var en plattform för att synliggöra våra värderingar, stärka vårt nätverk och bekräfta vår riktning för de kommande åren: internationell, digital, entreprenöriell.Vi ser fram emot att omsätta de kontakter vi knöt där i praktiken – till fördel för våra klienter, som drar nytta av ett globalt nätverk och ett utmärkt professionellt utbyte.

En skatterevision eller extern revision är för företag och egenföretagare inte bara tidskrävande. Vid oklara eller ofullständiga bokföringshandlingar kan skattemyndigheten göra tilläggsbedömningar och kräva skatteinbetalningar i efterhand. För de skattskyldiga är det viktigt att veta att inte varje tilläggsbedömning är tillåten.

En skatterevision aviseras vanligtvis i förväg. Företag och egenföretagare bör förbereda sig väl inför revisionen, samla ihop nödvändiga bokföringshandlingar noggrant och kontrollera att de är kompletta. Om det ändå sker en tilläggsbedömning kan det undersökas om skatteuppskattningen är berättigad, enligt affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwälte, som bland annat ger rådgivning inom skatterätt.

Medverkan vid skatterevision

De skattskyldiga har i grunden en skyldighet att medverka vid en skatterevision, d.v.s. de måste ge revisorn insyn i handlingarna och lämna information. Det finns dock ingen skyldighet att belasta sig själv.

Även vid kritiska frågor från revisorn bör de skattskyldiga vara samarbetsvilliga, lugna och sakliga. Vid oklarheter kan man be om en skriftlig förklaring. Det är rekommenderat att protokollföra alla samtal och konstateranden under revisionen för att kunna lägga fram dem vid tvist. Det kan också vara klokt att från början involvera en skatterådgivare vid granskningen.

Skatteuppskattning efter revision

Om revisorn kommer fram till att bokföringen eller andra uppgifter är bristfälliga, ofullständiga eller inte trovärdiga, kan denne uppskatta beskattningsunderlaget enligt § 162 Abgabenordnung (AO). Det innebär att skattemyndigheten bestämmer beskattningsunderlaget utifrån egna beräkningar eller erfarenhetsvärden – oftast till den skattskyldiges nackdel.

Typiska skäl för en skatteuppskattning är bristfällig bokföring, saknade eller ofullständiga bevis, stora avvikelser mellan deklarerade och uppskattade värden eller kontantaffärer utan tillräcklig dokumentation, vilket exempelvis kan förekomma inom restaurang- eller detaljhandeln.

Rättsliga möjligheter vid skatteuppskattning

Om en skatteuppskattning görs efter revisionen har den skattskyldige flera rättsliga möjligheter: Hen kan först bemöta revisionsrapporten. Normalt får man del av rapporten innan det ändrade skattebeskedet skickas ut. Rapporten bör granskas noggrant. Det är möjligt att skriftligen uttala sig om vissa bedömningar och ange invändningar. Ett välgrundat motyttrande, eventuellt stödd av kompletterande handlingar eller sakkunnigutlåtanden, kan förmå skattemyndigheten att avvika från eller mildra uppskattningen.

Dessutom kan överklagande lämnas mot skattebeskedet. Överklagandetiden är en månad från att man tagit del av beskedet. Under överklagandeprocessen granskas omständigheterna på nytt. Nya handlingar kan lämnas in och argument framföras. Skattemyndigheten måste ta ställning till samtliga invändningar.

Om överklagandet inte leder till önskat resultat återstår möjlighet att gå vidare till förvaltningsdomstol. Talan måste väckas inom en månad efter att överklagandet avslagits. Vid domstol prövas uppskattningen och skattemyndighetens förfarande oberoende.

Otillbörliga tilläggsbedömningar

Om skatteuppskattningen är otillbörlig, metodiskt felaktig eller oproportionerlig finns det goda möjligheter att agera mot detta. Den federala finansdomstolen (Bundesfinanzhof) har redan i dom av den 26 februari 2018 slagit fast att resultaten av en skatteuppskattning måste vara rimliga, ekonomiskt möjliga och förnuftiga (Az. X B 53/17). Uppskattningen måste alltså grundas på faktiska omständigheter för att fastställa beskattningsunderlaget. Under ett förfarande måste skattemyndigheten visa att uppskattningen är begriplig.

Som en rad andra domar visar får en skatteuppskattning inte vara en godtycklig åtgärd från skattemyndigheten, utan är bunden till strikta rättsliga krav. Till exempel är en uppskattning utan ett konkret bokföringsfel otillåten. Myndigheten måste också kunna motivera valet av uppskattningsmetod och dessutom ge den skattskyldige rätt att yttra sig.

Möjligheter för skattskyldiga

Skattskyldiga som möter en uppskattning bör kontrollera om förutsättningarna ens förelåg och om den använda metoden är lämplig. Hen har rättsliga vägar öppna från yttrande till revisionsrapporten till överklagande och stämning. Det är viktigt att söka skatterådgivning så tidigt som möjligt. Endast så kan man undvika att en för hög uppskattning vinner laga kraft och leder till en betydande skattemässig merbelastning.

MTR Legal Rechtsanwälte ger rådgivning vid en skatterevision och andra frågor om skatterätt.

Ni är välkomna att kontakta oss!

En fördel med ett GmbH är det begränsade ansvaret. Detta kan dock förändras om verkställande direktören bryter mot sina skattemässiga skyldigheter. Då kan han även bli personligen ansvarig, vilket en dom från Förvaltningsdomstolen i Baden-Württemberg den 10.10.2024 visar (Az. 2 S 1297/24).

Verkställande direktör måste fullgöra sina uppgifter med samma omsorg som en ordentlig och samvetsgrann affärsledare. Till hans skyldigheter hör bl.a. korrekt inbetalning av skatter och sociala avgifter. Om direktören bryter mot dessa plikter och inte visar tillräcklig omsorg, kan han hållas ansvarig både internt gentemot bolaget och externt gentemot tredje man, med sitt privata kapital. Detta inkluderar ansvar för bolagets skatteskulder, förklarar advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwalt, som är rådgivare inom både bolagsrätt och skatterätt.

Privat ansvar för verkställande direktör

Förvaltningsdomstolen i Baden-Württemberg bekräftade det personliga ansvaret för en verkställande direktör för bolagets skatteskulder. Domstolen betonade att det är en av direktörens plikter att förvalta GmbH:s finanser så att skatt, i det här fallet näringsskatt, kan betalas i tid.

Det aktuella fallet rörde den personliga ansvarigheten hos en tidigare verkställande direktör i ett GmbH. Bolaget var skyldig en kommun näringsskatt på cirka 41 500 euro. Denna skuld uppstod under kärandens tid som verkställande direktör. Efter att han lämnat direktörsposten blev han personligen ansvarig genom ett beslut enligt § 69 AO.

Den tidigare direktören motsatte sig detta. Han hävdade att kraven först förföll till betalning efter hans avgång. Vid den tidpunkten hade han inte längre något inflytande på bolaget och kunde därför inte göras ansvarig för skatteskulderna.

Ansvar efter utträde ur bolaget

Men denna argumentation vann han inte gehör för. Förvaltningsdomstolen i Baden-Württemberg bekräftade det personliga ansvaret för den tidigare verkställande direktören för de utestående skatterna. VGH hänvisade särskilt till § 69 i skatteförfarandelagen (AO), som möjliggör personligt ansvar för företrädare för juridiska personer för skatteskulder, om dessa på grund av uppsåtligt eller grovt oaktsamt pliktbrott inte har drivits in alls eller inte i tid.

VGH motiverade vidare att en verkställande direktör även efter att ha lämnat sitt uppdrag fortfarande kan hållas ansvarig för skulder om dessa grundar sig på överträdelser under hans aktiva direktörstid. I det aktuella fallet hade direktören brutit mot sin plikt att göra reserver för framtida betalningsförpliktelser. Fastän GmbH till en början hade tillräckliga vinster, skapade han inga reserver för framtida skatteskulder. Istället vidarebefordrade han inbetalningar till andra konton och dolde rörelseintäkter för skattemyndigheten.

Reserver för skatter

Inte heller invändningen att GmbH redan var insolvent vid tidpunkten för skattens förfall gick igenom. Det hade varit direktörens skyldighet att bilda reserver för skattebetalningar, så att dessa kunde betalas i tid. Ansvar uppstår inte bara när skadan inträffar under tjänstgöringsperioden, utan också om brottet sker då och följderna visar sig senare, klargjorde VGH ytterligare.

Domen visar att verkställande direktörer har omfattande skyldigheter. Hit räknas korrekt betalning av skatt och sociala avgifter. Direktörens ansvar för pliktbrott kan också kvarstå efter att han lämnat bolaget.

Minimera det personliga ansvarsrisken

För att minimera sitt personliga ansvarsrisk bör verkställande direktörer alltid ha överblick över bolagets ekonomiska situation för att tidigt upptäcka potentiella betalningssvårigheter. De bör även säkerställa att skatt och sociala avgifter betalas i tid. Fullständig dokumentation av alla ekonomiska beslut, särskilt i krissituationer, är också viktig. Hit räknas till exempel protokoll över granskning av betalningsförmåga, överenskommelser med revisorer eller banker samt bevis på vidtagna åtgärder. Utförlig dokumentation kan vara avgörande vid tvister, t.ex. vid ett ansvarskrav. Även om direktören avgår, bör bolagets ekonomiska situation dokumenteras.

MTR Legal Rechtsanwalt ger rådgivning inom Skattebrottmål och andra ämnen inom skatterätt.

Välkommen att kontakta oss!

Investeringar i öppna fastighetsfonder som UniImmo Wohnen ZBI är alltid förknippade med olika risker. Dessa inkluderar bland annat fluktuationer på fastighetsmarknaden, värdeförluster, vakans eller ökat renoveringsbehov. Inom tysk ansvarsjuridik skiljer man mellan avtalsmässiga och deliktuella grunder för krav som var och en reglerar olika förutsättningar och rättsliga konsekvenser för skadeståndsanspråk. I samband med proper investeringsrådgivning måste investerare informeras om de existerande riskerna innan de fattar ett investeringsbeslut, säger advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwälte, som har stor erfarenhet av kapitalmarknadsrätt.

Fondsöversikt

UniImmo: Deutschland är en öppen fastighetsfond som specialiserar sig på investeringar i tyska fastigheter och deltagande i fastighetsbolag. Fonden syftar till att generera regelbundna intäkter genom hyresintäkter och att uppnå en hållbar värdeökning för investerarna. Fondens investeringsidé riktar sig till personer som har ett långsiktigt investeringsmål och är beredda att bära de risker som är förknippade med fastighetsinvesteringar.

Fondens struktur förutsätter att cirka 54 % av fondens tillgångar investeras i fastigheter i Tyskland, medan cirka 46 % hänförs till andra europeiska länder. För att öka avkastningsförmågan kan fonden finansiera upp till 30 % av värdet av alla förvärvade fastigheter genom lån. Derivat får endast användas för att säkra befintliga tillgångar, vilket syftar till att begränsa risken för investerarna.

Som en öppen fastighetsfond ligger UniImmo: Deutschland under strikt tysk lagstiftning, särskilt den tyska civillagen (BGB). §§ 280 och 281 i den tyska civillagen reglerar förutsättningarna för skadeståndsanspråk vid överträdelser av skyldigheter inom ett skuldförhållande. Vid en pliktöverträdelse, som till exempel felaktig rådgivning eller otillräcklig information, kan skadade investerare göra ett skadeståndsanspråk gällande. Gäldenären – vanligtvis den rådgivande banken eller fondinitiatorn – är då skyldig att ersätta den uppkomna skadan. Detta kan ske antingen genom kontant betalning eller naturlig restitution.

De viktigaste fonduppgifterna är alltid transparent tillgängliga för investerarna. Värdepapperstypen för UniImmo: Deutschland är en fond, värdepappersnummer (WKN) är 980550, ISIN är DE0009805507. Fondens kursdiagram ger insikt i utvecklingen av fondtillgångarna och visar också de regelbundna utdelningarna till investerare. Ytterligare information om fondens volym, antal andelar, utdelningar och andra nyckeltal finns i prospektet och de viktigaste investerarinformationerna, som är tillgängliga online.

Vid skada – till exempel vid pliktöverträdelse genom felaktig rådgivning eller otillräcklig riskinformation – kan skadade investerare göra sitt skadeståndsanspråk gällande direkt mot gäldenären. Förutsättningen är att de lagstadgade kriterierna i § 280 i den tyska civillagen uppfylls. Fonden erbjuder därmed inte bara möjligheten att delta på den tyska fastighetsmarknaden och dra nytta av regelbundna intäkter, utan omfattas också av tydliga rättsliga ramar som garanterar investerarnas skydd.

Med sin inriktning på fastigheter och deltagande i fastighetsbolag i Tyskland och Europa erbjuder UniImmo: Deutschland ett attraktivt alternativ för investerare som satsar på långsiktig värdeökning och stabila intäkter. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om riskerna och i händelse av skada känna till och upprätthålla sina rättigheter – i synnerhet rätten till skadestånd.

Felaktig rådgivning av banken som pliktöverträdelse

Klaganden i målet vid tingsrätten i Stuttgart var enligt egen utsago en säkerhetsorienterad investerare, som bland annat Handelsblatt rapporterade online den 15 maj 2025. Vereinigte Volksbank Böblingen hade emellertid rekommenderat henne att delta i den öppna fastighetsfonden UniImmo Wohnen ZBI. Att deltagande i den öppna fastighetsfonden på intet sätt var en säker kapitalplacering stod klart senast när den enorma värdeminskningen inträffade sommaren 2024 och fonden i princip över en natt förlorade cirka 800 miljoner euro i värde.

Investeraren kände sig därför felrådd av banken och yrkade skadestånd. LG Stuttgart delade kvinnans bedömning. Eftersom banken hade brutit mot sin rådgivningsplikt, hade den gjort sig skadeståndsskyldig och måste återgälda den investerade kapitalet till klaganden, beslutade domstolen. Domen är ännu inte rättsligt bindande och banken har redan meddelat att de kommer att överklaga.

Tingsrätten Nürnberg-Fürth: Risk felbedömd

Förutom domen från tingsrätten i Stuttgart bör beslutet från tingsrätten i Nürnberg-Fürth den 21 februari 2025 också uppmuntra investerarna i UniImmo Wohnen ZBI (Az. 4 HK O 5879/24). Domstolen fann att risken för den öppna fastighetsfonden i faktabladet hade satts för lågt och att investerarna därmed hade blivit vilseledda om den faktiska risken.

Riskindikatorn angavs för UniImmo Wohnen ZBI med 2 respektive 3. Indikatorn var för låg, påpekade konsumentorganisationen i Baden-Württemberg. Enligt deras åsikt borde fonden ha klassificerats med den högre riskindikatorn 6.

Tingsrätten i Nürnberg-Fürth biföll konsumentorganisationens indragningstalan. Den beslutade att riskbedömningen av ZBI inte överensstämde med lagstadgade föreskrifter eftersom ingen månatlig nyvärdering av fastigheterna sker och ingen lämplig referensram används. Då måste riskindikatorn för kapitalinvesteringar för småinvesterare som den öppna fastighetsfonden UniImmo Wohnen ZBI anges med 6.

Risk centralt kriterium för investerare

Vidare konstaterade tingsrätten i Nürnberg-Fürth att riskevalveringen är ett centralt kriterium för konsumenter och påverkar deras investeringsbeslut väsentligt. En för låg riskklass vilseleder investerarna om deras risk och utgör ett brott mot lagen mot illojal konkurrens (UWG). ZBI får därför inte längre marknadsföra fonden med en för låg riskklass.

Riskindikatorn anges på en skala från 1 till 7, där 1 indikerar den lägsta och 7 den högsta risken. Konsumenten ska därmed på ett transparent sätt informeras om vilken risk de tar genom att delta i en kapitalinvestering.

Även domen från tingsrätten i Nürnberg-Fürth är inte rättsligt bindande och fondförvaltaren har redan överklagat.

Investerarnas skadeståndskrav

Ändå visar domarna från tingsrätten i Nürnberg-Fürth och tingsrätten i Stuttgart att investerare inte får bli vilseledda om deras risk vid deltagande i en kapitalplacering. Om de inte har blivit korrekt informerade om deras risk kan de göra skadeståndsanspråk. Skadeståndsanspråk kan riktas mot både fondinitiatorn och investeringsrådgivarna om de inte har gett korrekt information om riskerna.

MTR Legal Rechtsanwälte har stor erfarenhet av kapitalmarknadsrätt och rådger investerare i den öppna fastighetsfonden UniImmo Wohnen ZBI.

Kontakta oss gärna Kontakta oss!

Införande av influencer-teamet vid LBF NRW

Landesamt zur Bekämpfung der Finanzkriminalität (LBF NRW), grundat 2025, är en självständig struktur inom Nordrhein-Westfalens skatteförvaltning. Genom att samla ansvaret för särskilt komplexa ekonomiska brottmål ska myndigheten bland annat utreda skattebrott kopplade till digitala affärsmodeller. För detta ändamål har ett särskilt utredarteam inrättats, som riktar sitt fokus på kommersiellt verksamma influencers, streamers och andra aktörer inom sociala medier.

Utredningarna bygger på flera tusen datamängder från offentligt tillgängliga källor. I centrum står ekonomiskt utnyttjade sociala mediekanaler där inkomster från reklam, affiliate-marknadsföring, produktplaceringar eller sponsring misstänks förekomma. Det fokuseras inte endast på penningbetalningar, utan även på förmåner som produkter, resor eller inbjudningar till evenemang.

När blir influencer-verksamhet skattepliktig?

I grunden är inkomster skattepliktiga när en varaktig ekonomisk verksamhet med vinstsyfte bedrivs. Detta gäller inte bara traditionella företagsformer, utan även privatpersoner som regelbundet publicerar innehåll mot ersättning eller andra förmåner. Skatteplikt uppstår redan om en sociala mediekanal drivs kontinuerligt, samarbeten dokumenteras eller inkomster genereras via plattformar som YouTube, Twitch eller Patreon.

Typiska skattepliktiga innehåll i översikt

• Betalda produktplaceringar eller reklamsamarbeten
• Affiliate-länkar med provisionsintäkter
• PR-exemplar, gåvor eller resor mot motprestation
• Inkomster från prenumerationer eller fan-plattformar
• Försäljning av egna produkter eller tjänster

Även om ingen penningbetalning sker föreligger skatteplikt om en ekonomiskt värdefull motprestation erhålls. Värdet på sådana tjänster ska uppskattas och deklareras.

Flytt av hemvist och internationell skattskyldighet

I många fall flyttar influencers sin hemvist utomlands, särskilt till länder med lägre skattebörda. Dubai nämns ofta som en populär destination. En officiell flytt innebär dock inte automatiskt att skattskyldigheten i Tyskland upphör. Avgörande är om det fortfarande finns stadigvarande vistelse eller ekonomiska intressen i hemlandet.

Så länge det finns en bostad tillgänglig i Tyskland, om livsintressets centrum finns kvar i landet eller om inkomster fortfarande har tysk källa, kan obegränsad skattskyldighet kvarstå trots utländsk hemvist. Skattemyndigheten bedömer detta från fall till fall.

Samarbete mellan stater och informationsutbyte

Det internationella samarbetet inom skatteområdet har intensifierats avsevärt de senaste åren. Över 100 länder deltar i det automatiska informationsutbytet, inklusive länder som tidigare varit mindre transparenta. Finansinstitut vidarebefordrar regelbundet information om konton, verkliga ägare och kapitalinkomster till skattemyndigheterna i bosättningsstaten inom ramen för befintliga avtal.

Företag som samarbetar med influencers bokför också de tillhandahållna tjänsterna – till exempel genom fakturor, avtal eller utbetalningsbevis. Dessa uppgifter kan vid skattegranskningar eller momsdeklarationer användas för att identifiera aktörer inom sociala medier. Möjligheten till fullständig anonymitet är därmed starkt begränsad.

Digitala undersökningsmetoder och teknologiska förfaranden

Skatteutredningen använder moderna analysverktyg för att utvärdera offentligt tillgängligt innehåll. Med hjälp av specialiserad mjukvara och artificiell intelligens kan innehåll automatiskt genomsökas, länkas och utvärderas. Detta inkluderar bland annat:

• Känning av varumärken i foto- och videomaterial
• Samarbetshänvisningar som ”annons” eller ”sponsrad”
• Reserutter, hotellbeteckningar och lokaliseringsdata
• Integrering av betalsystem och affiliate-länkar

Baserat på dessa data struktureras misstankar och jämförs med tillgänglig skatteinformation. På grund av många influencers offentliga närvaro är bevisföringen ofta enklare än vid traditionella företag.

Självangivelse som möjlig åtgärd

Personer som har lämnat ofullständiga eller felaktiga uppgifter till skattemyndigheten kan under vissa förutsättningar undantas från åtal genom att frivilligt lämna en fullständig självdeklaration. Denna måste vara fullständig, lämnas i rätt tid och innehållsmässigt korrekt. Den måste omfatta samtliga skatterelevanta tidsperioder och belopp.

En ofullständig självdeklaration kan däremot medföra rättsliga nackdelar. Därför krävs noggrann granskning och förberedelse. De skatterättsliga skyldigheterna upphör inte med byte av plattform eller ett tillbakadragande från offentligheten.

Bedömning och framtida utveckling

Kontrollerna inom det digitala området visar att skattereglerna anpassas till den ekonomiska verkligheten. För alla ekonomiskt aktiva content creators gäller de allmänna reglerna för beskattning av inkomster. Den ökande professionaliseringen på sociala nätverk leder oundvikligen till en utökning av skattskyldigheten.

Samtidigt är det tydligt att denna utveckling kommer att fortsätta. Förekomsten av digitala analysverktyg kommer att byggas ut ytterligare. Det är också att förvänta att det internationella samarbetet mellan skattemyndigheter kommer att intensifieras.

Slutsats

Influencers som regelbundet får inkomster via sociala plattformar bör noggrant granska sina skatteförpliktelser. Den offentliga exponeringen för denna yrkesgrupp ökar avsevärt risken för granskning från skattemyndigheterna. Även utan direkt betalning – till exempel genom naturaförmåner – kan skattepliktiga transaktioner föreligga som ska deklareras. En hemvist utomlands skyddar inte automatiskt mot skattskyldighet i Tyskland om ekonomiska intressen finns kvar i landet.

Vid oklara eller komplexa fall kan tidig juridisk rådgivning om nationella och internationella skattefrågor vara fördelaktig. En kvalificerad juridisk analys hjälper till att identifiera potentiella risker, skapa rättssäkra strukturer och, vid behov, utforma hållbara skatteupplägg.

Skyddet av personuppgifter är avgörande i dagens alltmer digitaliserade värld. Med EU:s dataskyddsförordning (GDPR) och den tyska federala dataskyddslagen (BDSG) finns det tydliga och bindande regler för hur företag och koncerner måste hantera data från kunder, anställda och affärspartners. Särskilt i en koncern som består av flera företag är det viktigt att de databehandlande processerna inom koncernen utformas rättsligt. GDPR och BDSG reglerar hur personuppgifter får samlas in, lagras och bearbetas för att skydda privatliv och rättigheter för de berörda personerna. Företag och koncerner är därför skyldiga att konsekvent följa dessa föreskrifter för att bevara förtroendet hos de berörda och undvika juridiska risker.

Koncern och dataskydd

En koncern är en sammanslutning av flera företag som står under en enhetlig ledning. Koncernledningen ansvarar för att dataskyddsförordningen (GDPR) och den federala dataskyddslagen (BDSG) följs inom hela koncernen. Detta gäller alla nivåer och företag inom koncernen – från moderföretaget till dotterbolagen. Insamling, lagring och bearbetning av personuppgifter måste ske koncernomfattande enligt lagstadgade krav. Koncernledningen måste säkerställa att alla företag i koncernen är medvetna om och implementerar dataskyddsbestämmelserna för att garantera säkerheten och skyddet av data. Endast på det sättet kan en enhetlig och rättssäker nivå av dataskydd uppnås i hela koncernen.

Ansvarig och dataskyddsombud

Inom en koncern är den ansvariga personen eller enheten den som bestämmer syftena och medlen för behandling av personuppgifter. Dataskyddsombudet är däremot ansvarigt för att övervaka att dataskyddsbestämmelserna efterlevs i alla företag inom koncernen. Han eller hon rådgör koncernledningen och de enskilda företag i alla dataskyddsfrågor, utbildar anställda och är kontaktperson för de berörda när det gäller deras rättigheter i samband med behandling av deras personuppgifter. Ett nära samarbete mellan den ansvariga och dataskyddsombudet är nödvändigt för att säkerställa efterlevnad av dataskyddsbestämmelserna i hela koncernen och effektivt skydda de berördas rättigheter.

BAG om vidarebefordran av personuppgifter inom en koncern – Az. 8 AZR 209/21

Dataskydd spelar också en central roll i arbetsrätten. Detta gäller inte bara hanteringen av anställdas personuppgifter gentemot tredje parter, utan även inom en koncern. Federala arbetsdomstolen fastslog i dom den 8 maj 2025 att GDPR:s bestämmelser också måste följas vid vidarebefordran av data inom koncernens bolag (Az. 8 AZR 209/21).

Myndigheter har en viktig uppgift vid tillämpningen av dataskyddsförordningen (GDPR): de måste säkerställa efterlevnad av dataskyddslagar, inklusive de delstatliga dataskyddslagarna, och genomföra åtgärder för datainsamling och skydd av personuppgifter på internet. I vissa fall regleras dessa uppgifter och åtgärder genom motsvarande artiklar i förordningen för att skydda rättigheterna för de berörda – som medborgare, användare och allmänheten – och säkerställa transparens.

Från anställningsansökan till uppsägning av anställningsförhållande samlas och bearbetas en mängd anställdas data på arbetsplatsen. Arbetsgivare måste i synnerhet beakta bestämmelserna i GDPR samt BDSG, konstaterar advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwälte , som bland annat rådgör om dataskyddsfrågor.

GDPR måste beaktas vid intern överföring av data inom koncernen

GDPR:s bestämmelser måste även beaktas vid intern överföring av data, vilket domen från Bundesarbeitsgericht den 8 maj 2025 visar. Domstolen slog fast att en anställd kan ha rätt till skadestånd på grund av en överträdelse av GDPR.

I det aktuella fallet hade arbetsgivaren vidarebefordrat en anställds personuppgifter inom koncernen till ett moderföretag. Anledningen var att en ny molnbaserad programvara för personalhantering skulle testas. Programvaran skulle införas koncernövergripande med ett nytt personalhanteringssystem.

Försöksdriften av det nya personalhanteringssystemet hade tidigare reglerats i ett kollektivavtal. Enligt avtalet fick namn, anställningens startdatum, företag, arbetsplats samt tjänstetelefonnummer och e-postadress överföras. Arbetsgivaren hade dock även vidarebefordrat information om lön, födelsedatum, civilstånd, socialförsäkringsnummer, skatte-ID och hemadress till koncernledningen.

Tillämpningen av dataskyddsförordningen och motsvarande artiklar gäller inte bara för företag, utan även för myndigheter, för att skydda användares, de berördas och medborgares rättigheter. Åtgärder och åtgärder för datainsamling och skydd av personuppgifter på internet samt efterlevnad av delstatliga dataskyddslagar är viktiga uppgifter och hör till de centrala uppgifterna för att säkerställa transparens gentemot allmänheten.

Data överförda utan tillräcklig rättslig grund

Mot detta invände käranden. Han argumenterade att hans data hade bearbetats utan tillräcklig rättslig grund eftersom användningen av verkliga data under testfasen inte varit nödvändig och därmed stred mot principerna om dataminimering och ändamålsbegränsning enligt artikel 5 GDPR. Dessutom täckte den befintliga företagsöverenskommelsen inte behandlingen. Han gjorde gällande ett anspråk på immateriellt skadestånd enligt artikel 82.1 GDPR på grund av överträdelse av GDPR.

Efter att de lägre domstolarna hade avslagit hans talan hamnade den slutligen hos Bundesarbeitsgericht. Bundesarbeitsgericht anropade först Europeiska unionens domstol. EuGH fastslog i dom den 19 december 2024 att databehandlingsregler i ett företagsavtal måste överensstämma med GDPR:s bestämmelser. Domstolen anslöt sig till denna rättspraxis och beslutade att käranden hade rätt till skadestånd.

Tillämpningen av relevanta artiklar i dataskyddsförordningen samt delstatliga dataskyddslagar är av central betydelse för myndigheternas uppgifter och för att skydda de berörda medborgarna och användarna i alla fall. Åtgärder för datainsamling och skydd av personuppgifter på internet måste också genomföras med hänsyn till transparens gentemot allmänheten.

Anspråk på immateriellt skadestånd

Arbetsgivaren hade vidarebefordrat mer data än vad som var tillåtet enligt företagsöverenskommelsen till koncernens moderföretag. Detta var inte nödvändigt och utgjorde ett brott mot GDPR, påpekade Bundesarbeitsgericht. Genom att vidarebefordra de personuppgifter till moderföretaget hade käranden förlorat kontrollen över sina data och därmed lidit immateriell skada, förtydligade Bundesarbeitsgericht.

Domen visar att även dataöverföring inom en koncern alltid bör granskas avseende dataskyddslagarna. De dataskyddsregler som fastställs i GDPR måste följas fullt ut. Detta inkluderar särskilt principerna om dataminimering, ändamålsbegränsning och transparens.

Genomförandet av lämpliga åtgärder och den konsekventa tillämpningen av dataskyddsförordningen samt relevanta artiklar är nödvändiga för att skydda de berörda, såsom medborgare och användare, och för myndigheternas plikter och uppgifter i alla situationer. Detta inkluderar datainsamling på internet, efterlevnad av delstatliga dataskyddslagar samt transparens gentemot allmänheten.

Krav på behandling av personuppgifter i anställningsförhållanden

I princip är behandling av personuppgifter i anställningsförhållanden endast tillåten om det finns en rättslig grund för det. Detta gäller exempelvis om databehandlingen är nödvändig för att uppfylla anställningsavtalet. Dessutom är databehandling tillåten om den anställde gett sitt samtycke. Det är viktigt att samtycket är frivilligt, specificerat och kan återkallas. Databehandling kan också vara tillåten om arbetsgivaren kan påvisa ett berättigat intresse för att skydda företagets säkerhet och inga övervägande intressen eller grundläggande rättigheter hos den anställde motverkar detta.

Domen från Bundesarbeitsgericht betonar vikten av en ansvarsfull hantering av anställdas data och nödvändigheten av att integrera dataskyddsaspekter tidigt och omfattande i företagsprocesser.

MTR Legal Rechtsanwälte rådgör inom arbetsrätt och dataskyddsrätt.

Ta gärna kontakt med oss!

Tillämpningen av dataskyddsförordningen och relevanta artiklar samt genomförandet av lämpliga åtgärder för datainsamling på internet och efterlevnad av delstatliga dataskyddslagar är av central betydelse för skyddet av de berörda, medborgare och användare samt för uppfyllandet av myndigheternas plikter och uppgifter i alla situationer och gentemot allmänheten.

En ny myndighet riktar in sig på digitalt skattefusk

I januari 2025 har Nordrhein-Westfalen grundat Landesamt zur Bekämpfung der Finanzkriminalität (LBF NRW) – en på nationell nivå unik institution som med nyaste teknik och specialteam målmedvetet ska bekämpa skattebrott. Denna centrala utredningsmyndighet samlar olika kompetensområden såsom bekämpning av penningtvätt, cyberbrottslighet och även skatteflykt. Inom ramen för detta har ett särskilt utredningsteam skapats, som uteslutande ägnar sig åt världen av influencers, streamers och andra onlinebaserade affärsmodeller. Det så kallade ”Influencer-Teamet” har till uppgift att analysera misstänkta kontorörelser, reklampartnerskap och oklara inkomstkällor inom sociala medier och granska dessa skattemässigt.

Fokuseringen är långt ifrån godtycklig. Snarare reagerar delstaten på en kraftigt växande bransch där stora omsättningar förekommer, men där skatteplikten ofta försummas eller medvetet ignoreras. Ansvariga talar om ett systematiskt problem med betydande ekonomisk omfattning: Enbart i Nordrhein-Westfalen beräknas skattebortfallet redan uppgå till cirka 300 miljoner euro. Och det är troligt att liknande strukturer även finns i andra delstater.

Dimensionerna av skatteförseelserna – tusentals datamängder och hundratals ärenden

Utredningarna från Influencer-Teamet bygger på ett omfattande datamaterial. Enligt myndigheten har cirka 6 000 datamängder analyserats – däribland profiler på sociala medier, reklamsamarbeten, betalningsflöden och offentligt innehåll som ger ledtrådar om kommersiell verksamhet. I många fall har utredarna genom korsjämförelser mellan reklam och transaktioner kunnat spåra om och i vilken utsträckning inkomster erhållits – och om dessa verkligen beskattats korrekt.

Redan nu pågår över 200 brottsutredningar mot influencers med hemvist i Nordrhein-Westfalen. Det handlar ofta om femsiffriga belopp, i särskilt grava fall till och med om miljonsummor. Trenden är stigande, eftersom datamaterialet långt ifrån är fullständigt analyserat. Utredarna förväntar sig en fortsatt ökning av ärenden de kommande månaderna. Särskilt anmärkningsvärt är professionaliseringen av branschen – många av de misstänkta driver sina sociala mediekanaler inte som hobby, utan som affärsverksamhet med tydligt vinstsyfte, men utan registrering för skatteändamål.

Skatteparadis i fokus – Varför flyttar så många influencers till Dubai

Ett återkommande mönster i utredningarna är den plötsliga utflyttningen av många influencers till Dubai. Metropolen i Förenade Arabemiraten anses som ett skatteparadis: Där finns ingen inkomstskatt, ingen kapitalvinstskatt – ett till synes paradis för dem som tjänar stora summor på nätet. I många fall visar det sig att flytten inte gjorts av privata skäl, utan uteslutande av skattemässiga orsaker. Problemet är att det ofta finns kvar starka ekonomiska och personliga kopplingar till Tyskland, vilket ur skatterättsligt perspektiv kan bedömas som ”vanlig vistelse”.

Dessutom samarbetar den tyska skattemyndigheten alltmer internationellt när det gäller uppenbara kringgåendehandlingar. Genom avtal om informationsutbyte och automatiska dataförfrågningar försöker utredarna få tillgång till relevant information även i skenbart säkra hamnar som Dubai. Den enkla flykten utomlands för att slippa den tyska skattemyndigheten fungerar alltså inte längre problemfritt – och i framtiden blir risken ännu högre i och med att internationella utredningssamarbeten byggs ut.

Hur inkomster döljs – försvunnen reklam och kortlivat innehåll

Ett särskilt listigt sätt att dölja reklamintäkter är användningen av Instagram- och TikTok-stories. Dessa försvinner automatiskt efter 24 timmar och lämnar vid första anblicken inga bestående spår. Men även här har utredarna anpassat sig: Genom digital arkivering och automatiserade sökprocesser dokumenteras och analyseras även flyktiga reklamsamarbeten. Samarbeten med varumärken och affiliateprogram kan dessutom kartläggas med hjälp av spårningskoder och länkinformation. Uppbyggnaden av Influencer-Teamet visar därmed hur målmedvetet skatteutredningen numera agerar med digitala metoder.

Vem drabbas? – Utredarna fokuserar på stora konton

Till skillnad från vad som ofta befaras, riktar sig insatserna inte mot tillfälliga användare eller små konton med sporadiska produktrekommendationer. Fokus ligger istället på professionella aktörer med ibland sexsiffriga månadsintäkter, som regelbundet publicerar kommersiellt innehåll men ändå saknar giltigt skattenummer. I dessa fall utgår utredarna ifrån att skattebrottet inte beror på okunskap, utan är avsiktligt. Myndigheten beskriver det som organiserat, systematiskt undvikande av skatt där all slags inkomst – pengar, resor eller varuvärden – medvetet döljs.

Ökat utredningstryck – vilka följder riskerar de drabbade?

Den som hamnar i skatteutredningens fokus måste räkna med hårda konsekvenser. I många av de pågående ärendena har det redan genomförts husrannsakningar, beslagtagits IT-utrustning och kontodokumentation. Vissa misstänkta har i efterhand betalat sina skatteskulder – inte sällan på sexsiffriga belopp. Men det skyddar dem inte mot straffrättsliga följder. Skattebrott betraktas i Tyskland som ett brott och kan leda till böter eller till och med fängelse. Särskilt allvarligt blir det när det rör sig om upprepade överträdelser eller om miljonsummor är inblandade.

Även utredarnas metoder har förändrats: Med hjälp av algoritmer, utlandsdata och AI-baserade analystjänster har det digitala spårandet blivit betydligt effektivare. Onlinereklam, transaktionsdata och sociala mediainteraktioner kopplas systematiskt samman för att avslöja dolda inkomster. Myndigheterna har därmed verktyg som gör det möjligt att säkra bevis även i komplexa strukturer.

Signalverkan och framtidsutsikter – Vad innebär detta steg för branschen?

De konsekventa insatserna från myndigheterna i Nordrhein-Westfalen får effekt långt utanför delstatens gränser. Budskapet är tydligt: Även digitala affärsmodeller är skattepliktiga. Influencers och content creators kan inte längre gömma sig bakom flyktigt innehåll eller utländska adresser. Denna utveckling markerar en vändpunkt, där digital synlighet alltmer också innebär skatterättsligt ansvar.

För andra förbundsländer lär tillvägagångssättet i NRW bli en förebild. Influencer-Teamets framgångar talar för sig själva, och det är bara en tidsfråga innan liknande strukturer inrättas även på andra håll. I en tid där digitala affärsmodeller får allt större betydelse är denna anpassning från skattemyndigheterna ett logiskt och nödvändigt steg. Allmänheten välkomnar ofta detta initiativ som en rättvis åtgärd mot skattemässig ojämlikhet.

Vad bör de drabbade göra nu – ta professionell hjälp

Den som befarar att ens inkomster från sociala medier kan hamna i skattemyndighetens blickfång bör inte tveka att agera. Passivitet kan bli dyrt – inte bara ekonomiskt utan även straffrättsligt. Det är klokt att noggrant sammanställa och dokumentera den egna affärsverksamheten på ett transparent sätt. Hit räknas inkomster från reklam, plattformsersättningar, produktsamarbeten samt erhållna varutjänster såsom resor, teknik eller modeartiklar.

Ofta kan det vara till stor fördel att tidigt kontakta en juridiskt kunnig person med djup förståelse för skatterätt. Denna kan hjälpa till att realistiskt bedöma befintliga risker, ta nödvändiga steg för självrättelse eller anmälan, och minimera möjliga konsekvenser.

En kvalificerad rådgivning erbjuder inte bara trygghet i hanteringen av den pågående utredningen, utan utgör också en solid och rättssäker grund för framtiden. Den som agerar öppet och följer gällande skattelagstiftning minskar risken väsentligt för böter, återkrav eller till och med straffrättsliga påföljder.

Slutsats – Skatteverket är vaket: Skatteplikten slutar inte vid uppladdning

Världen för onlinemarknadsföring har utvecklats snabbt de senaste åren – miljoner tjänas på likes, visningar och klick. Men med ökande framgång kommer också ett större ansvar. Uppbyggnaden av Influencer-Teamet i Nordrhein-Westfalen visar tydligt att skattemyndigheterna har uppmärksammat denna förändring och agerar därefter. De tidigare utredningarna är bara början. De markerar en ny fas av skatteuppföljning, där digitala affärsmodeller inte längre betraktas som rättsfritt territorium.

Influencers, streamers och digitala entreprenörer bör ta detta som en uppmaning att ta sitt skattemässiga ansvar på allvar. För en sak är tydlig: Den digitala framgången kan gå snabbt – men även skatteutredningen finns för länge sedan online.

Förordningen om hälsopåståenden (EG) nr 1924/2006 utgör den centrala rättsliga grunden för användningen av närings- och hälsorelaterade påståenden på livsmedel i Europeiska unionen. Målet med denna förordning är att stärka konsumentskyddet och säkerställa en enhetlig tillämpning av hälsopåståenden i alla EU:s medlemsstater. Förordningen om hälsopåståenden reglerar under vilka villkor tillverkare får göra specifika uttalanden om fördelarna eller effekterna av deras livsmedel. Förordningen skiljer mellan näringspåståenden, som till exempel ’rik på vitamin C’, och hälsopåståenden som skapar ett samband mellan konsumtion av en livsmedel och en hälsofördel. Ett centralt element i förordningen är kravet på att alla påståenden måste baseras på en solid vetenskaplig grund för att undvika att vilseleda konsumenterna. Det säkerställs därmed att konsumenter i hela EU får tillförlitlig och jämförbar information.

Regleringsområde

Regleringsområdet för förordningen om hälsopåståenden sträcker sig över samtliga livsmedel, inklusive kosttillskott, som släpps ut på marknaden i EU. Förordningen berör alla uttalanden som skapar en koppling mellan en livsmedel eller en av dess komponenter och hälsa. Där ingår till exempel uttalanden om betydelsen av näringsämnen som vitamin C, kalcium eller fibrer för hälsan. Även produkter som örter, kryddor eller växtextrakt som ofta används i kosttillskott omfattas av bestämmelserna i förordningen om hälsopåståenden. Avgörande är att hälsorelaterade påståenden endast är tillåtna om de baseras på allmänt erkända vetenskapliga data och är begripbara för genomsnittskonsumenten. Detta ska säkerställa att påståendena på livsmedel är transparenta och begripliga så att konsumenterna kan fatta välgrundade beslut för sin hälsa.

EU-domstolens dom av den 30.04.2025 – Mål C-386/23

Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) avkunnade den 30 april 2025 en banbrytande dom angående tillämpningen av förordningen om hälsopåståenden på botaniska produkter (mål C-386/23). Enligt domen är hälsopåståenden om botaniska produkter endast tillåtna under strikta förutsättningar. De relevanta artiklarna i förordningen om hälsopåståenden reglerar i fråga om bestämmelserna vilka påståenden som är tillåtna på produkter och hur dessa ska bedömas rättsligt.

Förordningen om hälsopåståenden (HCVO) gäller sedan 2007 inom hela Europeiska unionen. Dess syfte är att skydda konsumenterna från vilseledande reklam med påstådda hälsoeffekter av livsmedel och kosttillskott. Enligt förordningen får tillverkare endast göra hälsopåståenden som godkänts av Europeiska kommissionen, enligt advokatbyrån MTR Legal, som bla. ger råd inom livsmedelsrätt.

Positivlista för hälsopåståenden

De tillåtna hälsopåståendena publiceras i så kallade positivlistor. För många så kallade botaniska produkter, alltså växtbaserade ämnen som örter, extrakt eller växtkomponenter som ofta används i kosttillskott, är situationen dock oklar. Här finns visserligen många ansökningar om godkännande, men en stor del har hittills varken godkänts eller avslagits av EU-kommissionen. De befinner sig i ett juridiskt limbo. Bedömningen av de underliggande ämnena, ingredienserna och näringsämnena är avgörande för godkännande av hälsopåståenden, eftersom egenskaperna hos ett näringsämne eller andra ingredienser måste vara vetenskapligt dokumenterade och prövade regulatoriskt. EU-domstolen har i sin dom av den 30 april 2025 skapat mer klarhet.

Tvistpunkten i det underliggande fallet var reklamen från ett tyskt företag för ett kosttillskott som innehöll saffrans- och melonsaftsextrakt. På förpackningen och i online-reklamen utlovades effekter som ’humörhöjande’, ’minskar stress’ eller ’bidrar till avslappning’. Sådana uttalanden faller under begreppet hälsopåståenden enligt den europeiska förordningen om hälsopåståenden. Problemet är att de underliggande ämnena ännu inte hade utvärderats av EU-kommissionen och ingen ansökan hade lämnats in i tid.

Överträdelse av förordningen om hälsopåståenden

En konkurrensförening såg detta som en klar överträdelse och stämde för ett förbud. Fallet hamnade slutligen i tyska högsta domstolen (BGH), som ställde en frågandeställning till EU-domstolen för tolkning av förordningen. Vid bedömningen av sådana fall är efterlevnaden av gällande regler och de europeiskt bindande reglerna i förordningen om hälsopåståenden av avgörande betydelse. För tillverkarna är hjälpen från tydliga riktlinjer och stöd vid genomförandet av bestämmelserna särskilt viktig.

EU-domstolen gav konsumentskyddarna rätt och fastställde att reklamen med hälsopåståendena var otillåten. Hälsopåståenden om botaniska produkter är endast tillåtna om de antingen redan har godkänts av Europeiska kommissionen och därmed finns på positivlistan, eller om en korrekt och i rätt tid inlämnad ansökan enligt artikel 28 har inlämnats och att övergångsreglernas villkor är uppfyllda. Dessa villkor var här inte uppfyllda, klargjorde EU-domstolen.

Försiktighet vid allmänna uttalanden

EU-domstolen klargjorde vidare att även allmänt hållna uttalanden som ’för ökat välbefinnande’ eller ’bra för humöret’ anses vara hälsopåståenden enligt förordningen om hälsopåståenden. Sådana uttalanden är endast tillåtna om de står i direkt samband med ett specifikt påstående som redan har godkänts – ett så kallat kopplingskrav. Ett exempel på ett tillåtet uttalande skulle vara: ’Kalcium bidrar till att bibehålla normala ben’, medan ett otillåtet uttalande skulle kunna vara: ’Denna produkt botar bensjukdomar’.

Även det faktum att många hälsopåståenden om botaniska produkter ännu inte är slutligt utvärderade ändrar inte på detta enligt EU-domstolen. Det kan inte ligga i linje med konsumentskyddet att tillverkare under tiden fritt får göra hälsopåståenden. Effekten av sådana uttalanden på konsumenterna kan vara betydande, som exempel på uttalanden om ’fibrer främjar tarmfunktionen’ eller ’fettsnål – för ett medvetet ätande’. Kommissionens passivitet vid utvärderingen av växtämnen bör inte hållas emot konsumenterna.

EU-domstolen bekräftar strikta krav

Med domen bekräftar EU-domstolen de strikta kraven på hälsorelaterad reklam för livsmedel och kosttillskott. Därmed skapar man rättssäkerhet inom det hittills oklara området för hälsopåståenden om botaniska produkter.

För hela livsmedels- och kosttillskottsbranschen kan domen få långtgående konsekvenser, eftersom många tillverkare marknadsför löften om verkan hos växtbaserade ingredienser. EU-domstolens beslut visar att det kan saknas en juridisk grund för detta. Tillverkare bör granska sina marknadsföringspåståenden beträffande deras tillåtlighet enligt förordningen om hälsopåståenden. Endast hälsopåståenden som står på positivlistan eller för vilka en giltig övergångsansökan föreligger är tillåtna. Konsumenternas hälsa och de fördelar som produkter med bevisat positiva egenskaper erbjuder står därmed i fokus – såväl för konsumenter som för tillverkare.

Brott mot HCVO kan leda till konflikter med myndigheter, samt även till varningar och ersättningskrav. Marknadsföringsåtgärder bör därmed kontrolleras för deras rättsliga tillåtlighet och marknadsföringsstrategier eventuellt omarbetas. Det finns dock möjligheter för tillverkare, inom ramen för lagstadgade regleringar att på ett rättssäkert sätt marknadsföra med hälsopåståenden.

MTR Legal Rechtsanwälte ger råd om förordningen om hälsopåståenden och andra ämnen inom livsmedelsrätt.

Kontakta gärna kontakt med oss

Lagen om stärkt tillgänglighet (BFSG) är en central lag som omfattande reglerar tillgängligheten för produkter och tjänster i Tyskland. Den publicerades i Bundesgesetzblatt den 22 juli 2021 och träder i kraft den 28 juni 2025. Med BFSG implementerar Tyskland EU-direktiv 2019/882 från Europaparlamentet och rådet om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster i nationell lagstiftning. Syftet med lagen är att förbättra tillgängligheten för produkter och tjänster och att möjliggöra lika tillgång för personer med funktionshinder. Implementeringen av de europeiska direktiven stärker deltagandet av alla människor i det sociala och ekonomiska livet och säkerställer att hinder i vardagen och den digitala världen avlägsnas. Lagen om stärkt tillgänglighet BFSG är därmed ett viktigt steg för att hållbart förankra tillgänglighetskraven för produkter och tjänster i Tyskland.

Syfte och tillämpningsområde för BFSG

BFSG gäller för alla produkter och tjänster som släpps ut på marknaden efter den 28 juni 2025. Den fastställer bindande tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, vilka spelar en stor roll särskilt inom e-handelsområdet. Lagens tillämpningsområde omfattar bland annat nätbutiker, webbplatser, programvara och hårdvara som är tillgängliga för konsumenter. Alla ekonomiska aktörer som erbjuder produkter eller tjänster påverkas – däribland tillverkare, återförsäljare, importörer och tjänsteleverantörer. Lagen säkerställer att nya produkter och tjänster som kommer ut på marknaden uppfyller tillgänglighetskraven och därmed är tillgängliga för alla användargrupper. Särskilt inom e-handel och digitala erbjudanden är efterlevnaden av tillgänglighetskraven av central betydelse för företag.

Krav för företag genom BFSG

Den 28 juni 2025 träder lagen om stärkt tillgänglighet (BFSG) i kraft i Tyskland. Den genomför EU-direktiv 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster i nationell lag. Syftet med lagen är att avlägsna digitala hinder och göra innehåll på internet tillgängligt för alla användare. Tillämpningsområdet och de berörda grupperna, såsom tillverkare, återförsäljare och importörer, regleras i § 1 Abs. 2 BFSG.

För många företag medför BFSG nya, bindande krav på utformningen och tillhandahållandet av sina produkter och tjänster, vilka de måste anpassa sig till. Företag är inom ramen för BFSG skyldiga att följa de lagliga tillgänglighetskraven och utforma sina online-närvaron därefter. Till skyldigheterna hör särskilt efterlevnaden av tekniska standarder och normer som fastställts i BFSG:s rättsliga ram. Tillverkare, återförsäljare och importörer är enligt BFSG skyldiga att göra sina produkter och tjänster tillgängliga och uppfylla de lagstadgade kraven. Skyldigheten att implementera tillgänglighetskraven gäller alla ekonomiska aktörer som omfattas av lagen. Företaget bär ansvaret för den tillgängliga utformningen av sin egen webbplats och online-tjänster. Efterlevnad av relevanta normer och rättsliga ramar är av central betydelse. Vid överträdelser kan administrativa åtgärder och även böter hota, enligt advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwälte.

Digitala produkter och tjänster berörs

Lagen riktar sig främst till företag som tillverkar, distribuerar eller erbjuder vissa digitala produkter och tjänster. Tjänster inom elektronisk handel, som regleras i BFSG, omfattar digitala erbjudanden som tillhandahålls på webbplatser och mobila applikationer och som syftar till att svara på individuella förfrågningar från konsumenter och konsumenter när det gäller ingående av avtal. I elektronisk handel påverkas särskilt digitala erbjudanden där avtal ingås eller förbereds online. Online-handel omfattas av särskilda krav i BFSG:s kontext för att säkerställa tillgänglighet för alla användargrupper. Detta inkluderar särskilt tillverkare av datorer, smartphones, betalningsterminaler eller bankomater samt leverantörer av onlinetjänster såsom e-handelsplattformar, bankappar, bokningsportaler eller telekommunikationstjänster. Även mjukvaruutvecklare som tillhandahåller applikationer för kollektivtrafik, mediesektorn eller digital läsning påverkas.

Online-butiker är skyldiga att göra sina erbjudanden tillgängliga och uppfylla BFSG:s krav. Även webbplatser som erbjuder produkter eller tjänster inom ramen för elektronisk handel måste göras tillgängliga. Den tillgängliga utformningen av individuella sidor och avgränsade områden är särskilt viktig för att uppfylla de legala kraven. För produkter och produktsäkerhet gäller specifika krav inom BFSG:s ram som tillverkare, importörer och återförsäljare måste beakta. E-böcker och e-boksläsare måste utformas så att de är tillgängliga, till exempel genom röstutgång eller anpassningsbara teckenstorlekar. Banktjänster inom elektronisk handel, såsom online-banking eller finansiella appar, omfattas också av de tillgänglighetskrav som BFSG ställer. Även videor som är inbäddade på webbplatser eller i digitala produkter måste vara tillgängliga, exempelvis genom undertexter eller ljudbeskrivningar. Användningen av lättförståeligt språk, lätt språk och teckenspråk är av central betydelse för tillgängliga digitala erbjudanden. Förordningen om tillgänglig informationsteknik spelar en viktig roll vid implementeringen av de legala kraven i BFSG. Implementeringen av tillgänglighetskraven innebär att tekniska normer och riktlinjer, som WCAG eller harmoniserade EU-standarder, måste följas. För vissa produkter finns en CE-märkningsplikt som dokumenterar efterlevnaden av tillgänglighets- och säkerhetskrav. Det finns erbjudanden för att främja tillgänglighet, såsom tidsbegränsade stödprogram som hjälper företag med implementeringen. Generellt måste allt, eller i varje fall det mesta som omfattas av de lagliga kraven, utformas tillgängligt för att uppfylla målen i BFSG. Mikroenterpriser med högst 2 miljoner euro i årsomsättning och mindre än tio anställda är undantagna från BFSG:s bestämmelser. När det gäller de erbjudna tjänsterna är de undantagna från reglerna.

Tillgänglighet för produkter

BFSG reglerar omfattande hur tillgänglighet måste genomföras i praktiken. För varje produkt finns en skyldighet till CE-märkning som bekräftar att kraven för tillgänglighet och produktsäkerhet uppfylls och granskas av marknadsövervakningsmyndigheter. Efterlevnad av tekniska normer och riktlinjer, såsom harmoniserade EU-standarder eller DIN- och ISO-standarder, är avgörande för den tillgängliga utformningen av produkter. Förordningen om tillgänglig informationsteknik konkretiserar kraven för digitala produkter och webbplatser och utgör en bindande ram för genomförandet. E-böcker och e-boksläsare måste exempelvis erbjuda funktioner såsom röstutgång, anpassningsbara teckenstorlekar och tillgängliga bruksanvisningar för att garantera tillgång för alla användargrupper. Även videor på webbplatser och i digitala erbjudanden måste utformas tillgängligt, exempelvis med undertexter eller ljudbeskrivningar, enligt BFSG:s föreskrifter. Språken för en produkt eller tjänst måste utformas så att de är förståeliga för personer med olika begränsningar, exempelvis genom lätt språk eller teckenspråk. Tillverkare, återförsäljare och importörer har skyldigheten att utforma sina produkter och tjänster tillgängliga och följa de lagstadgade kraven. Kontroll av efterlevnaden av dessa skyldigheter utförs av behöriga myndigheter, som även kan införa sanktioner vid överträdelser. Den rättsliga ramen för BFSG betonar vikten av efterlevnad av tekniska normer och ansvaret för alla aktörer längs värdekedjan. Banktjänster, såsom online-banking, bankomater eller finansiella appar, omfattas också av tillgänglighetskraven och måste vara tillgängliga för alla användargrupper. Det finns också erbjudanden, såsom bidragsprogram för att främja tillgänglig produktutformning, till exempel av Aktion Mensch. Målgruppen omfattar konsumenter och konsumenter som ska skyddas genom tillgängliga produkter och tjänster. Generellt gäller att allt och framförallt allt i den mening av lagliga krav måste utformas tillgängligt.

Det vilar på etablerade internationella standarder och principerna för tillgänglig utformning: Produkter och tjänster ska vara uppfattbara, användbara, förståeliga och robusta. För produkter innebär det exempelvis att självbetjäningsautomater som bankomater eller biljettmaskiner måste ha röststyrda handlingsmöjligheter, taktila kontrollknappar och visuella kontraster. Även smartphones, datorer eller operativsystem måste utformas så att de kan användas av personer med begränsad syn-, hör- eller rörlighetsförmåga.

B2B-området och elektronisk handel

Inom e-handelsområdet gäller BFSG enbart för produkter och tjänster som riktar sig till konsumenter (B2C-område). Tjänster som endast erbjuds inom B2B-området omfattas inte av BFSG:s regler. Detta innebär att företag som enbart distribuerar sina produkter eller tjänster till andra företag är undantagna från lagens krav. Men så snart konsumenter har den enda möjligheten att utnyttja en tjänst, gäller även BFSG här. Företag bör därför tydligt ange i sina avtalsvillkor när erbjudanden endast är avsedda för affärskunder, för att undvika missförstånd och en oavsiktlig tillämpning av BFSG. För e-handelsområdet är det därför avgörande att tydligt definiera målgruppen för företagets produkter och tjänster.

Göra nätbutiker och webbplatser tillgängliga

Inom tjänstesektorn kräver lagen att leverantörer utformar sina digitala erbjudanden tillgängliga. Detta avser till exempel nätbutiker som enligt BFSG måste utformas tillgängligt, särskilt med avseende på avtalsingående och efterlevnad av WCAG-riktlinjerna. Även varje webbplats som erbjuder produkter eller tjänster omfattas av kraven på tillgänglighet, och både tekniska och rättsliga krav måste följas. Särskilt viktigt är att alla sidor och avgränsade områden av en webbplats, såsom informationssidor eller kassan i en nätbutik, måste utformas tillgängliga. För videor gäller efter BFSG att dessa måste förses med undertexter, ljudbeskrivningar eller andra tillgängliga element, förutsatt att de släppts efter vissa tidsfrister. Språk spelar en central roll: Lätt språk, teckenspråk och förståeliga format är viktiga för att göra digitala erbjudanden tillgängliga för alla användargrupper. Förordningen om tillgänglig informationsteknik konkretiserar de lagliga kraven i BFSG och hänvisar till tekniska normer och riktlinjer, såsom EN- eller ISO-standarder, som tjänar som standard för implementeringen av tillgänglighetskraven. Stödprogram som Aktion Mensch erbjuder ekonomiskt hjälp för företag vid tillgänglig utformning av deras digitala erbjudanden. Generellt måste allt som omfattas av de lagliga kraven vara helt eller åtminstone delvis tillgängligt för att följa de lagliga kraven. Målgruppen omfattar särskilt konsumenter, som skyddas och tilltalas av de tillgängliga online-erbjudandena.

Webbplatser och mobila applikationer måste bland annat vara möjliga att navigera via tangentbord, vara försedda med textalternativ för bilder och även vara tillgängliga för skärmläsare. Videor ska förses med undertexter eller ljudbeskrivningar. Därtill finns en informationsskyldighet: Företag måste tydligt och förståeligt informera om de tillgängliga egenskaperna hos sina produkter och tjänster.

Företagens bevisbörda

Ett centralt inslag i BFSG är konformitetsbedömningen. Företag som ekonomiska aktörer är enligt BFSG:s rättsliga ram skyldiga att bevisa att deras produkter och tjänster uppfyller de legala kraven. CE-märkningen spelar en central roll, eftersom den dokumenterar uppfyllandet av tillgänglighetskraven och säkerhetsföreskrifterna. Efterlevnad av relevanta normer och riktlinjer, såsom harmoniserade EU-normer, DIN- eller ISO-standarder, betraktas som bevis på efterlevnad av de legala kraven. Även förordningen om tillgänglig informationsteknik måste beaktas inom ramen för bevisbördan, eftersom den reglerar tekniska krav för digitala erbjudanden. Tillverkare, återförsäljare och importörer är skyldiga att uppfylla motsvarande skyldigheter för dokumentation och bevisföring enligt BFSG. Detta kan ske genom interna kontroller eller en extern instans. Tillverkare är skyldiga att utfärda en så kallad EU-konformitetsdeklaration och applicera CE-märket. Efterlevnaden övervakas.

Genomförande och kontroll

Ansvar för genomförande av BFSG ligger hos de ekonomiska aktörer som erbjuder produkter eller tjänster på marknaden. De måste försäkra sig om att deras erbjudanden uppfyller de gällande tillgänglighetskraven. Efterlevnaden av dessa krav övervakas av behöriga myndigheter, som utför regelbundna kontroller och ingriper vid överträdelser. Företag som bryter mot BFSG kan räkna med varningar, försäljningsförbud eller böter upp till 100 000 euro. Därför är det nödvändigt för alla leverantörer av produkter och tjänster att noggrant implementera de lagliga kraven och kontinuerligt övervaka tillgängligheten hos sina erbjudanden.

Behov av åtgärd från företag

För företag finns behov av åtgärder. Genomförandet av direktiv (EU) 2019/882 utgör grunden för lagen om stärkt tillgänglighet (BFSG), vilken översätter kraven från European Accessibility Act som en rättslig ram i nationell rätt. Inom BFSG bär företag som ekonomiska aktörer ansvaret för att göra sina digitala erbjudanden tillgängliga och efterleva de lagliga kraven. Förbundsbyrån för tillgänglighet erbjuder rådgivning och stöd i genomförandet av direktivet samt i tillgänglig utformning av webbplatser och digitala tjänster. Det finns olika erbjudanden, exempelvis stödprogram för ekonomiskt stöd, som företag kan använda för att genomföra tillgänglighet. Vanliga frågor (FAQ) och informationsutbud hjälper företag att klargöra centrala frågor om lagen och att få praktiska råd.

Tillverkare måste anpassa sina utvecklingsprocesser och tänka på tillgänglighet från början. Digitala erbjudanden, särskilt webbplatser och appar, bör tekniskt och designmässigt ses över för att uppfylla kraven. Detta inkluderar bland annat förbättring av användarledning, integration av assistiv teknologi och tillgänglig presentation av innehåll.

Företag måste också upprätta och behålla lämplig dokumentation och bevis på tillgängligheten hos sina erbjudanden. Dessa måste på begäran göras tillgängliga för behöriga myndigheter. Även insamling och implementering av användarfeedback ingår i lagens krav, eftersom berörda har rätt att påpeka hinder och kräva lämpliga förbättringar.

Övergångsbestämmelser i BFSG

BFSG föreskriver övergångsbestämmelser: Produkter som släppts ut på marknaden före den 28 juni 2025 får fortsätta säljas fram till den 28 juni 2030, även om de inte uppfyller de nya kraven. För nya produkter och tjänster gäller dock lagen omedelbart från ikraftträdandet. Vid överträdelser av lagens krav riskerar företag böter och administrativa åtgärder. Det finns även en risk för att skada ryktet och rättsliga tvister, exempelvis rättstvister om diskriminering.

BFSG: Krav och möjligheter

BFSG innebär inte bara nya krav för företag, det öppnar samtidigt möjligheter: Tillgängliga produkter och tjänster når inte bara personer med funktionshinder, utan också en växande målgrupp av äldre användare. Implementeringen av direktiv (EU) 2019/882 utgör grunden för BFSG och integrerar kraven från European Accessibility Act som en rättslig ram för tillgänglighetskrav i nationell rätt. Förbundsbyrån för tillgänglighet erbjuder rådgivning och stöd för företag som vill göra sina digitala erbjudanden tillgängliga. Det finns specifika erbjudanden, såsom stödprogram och ekonomiskt stöd, som företag kan använda för att implementera tillgänglighet. Vanliga frågor (FAQ) och informationsutbud hjälper företagsansvariga att klargöra centrala frågor om genomförandet. Som ekonomisk aktör har varje företag inom ramen för BFSG ansvar för att följa de lagliga kraven och säkerställa tillgängligheten hos sina produkter och tjänster. Den som tidigt anpassar sig till de nya kraven förbättrar inte bara sin rättsliga överensstämmelse, utan även användarvänligheten och räckvidden hos sina erbjudanden. Företag bör snabbt anpassa sig till de nya reglerna, eftersom även sanktioner hotar vid överträdelser.

Som en erfaren advokatbyrå inom affärsrätt står MTR Legal Advokater till förfogande som kontaktpunkt.

Ta gärna kontakt med oss!

Slutsats och framtid

Lagen om förstärkt tillgänglighet markerar ett betydande steg för att förbättra tillgängligheten av produkter och tjänster i Tyskland. Den definierar tydliga krav på tillgänglighet och ålägger alla ekonomiska aktörer att utforma sina erbjudanden därefter. Implementeringen av BFSG innebär nya utmaningar för många företag, men öppnar också möjligheter att utveckla innovativa och tillgängliga produkter och tjänster. I framtiden kommer lagen att utvecklas och anpassas till behoven hos personer med funktionsnedsättning för att främja ett inkluderande samhälle. Företag och organisationer gör klokt i att tidigt sätta sig in i BFSG:s krav och vidta riktade åtgärder för att förbättra tillgängligheten av sina produkter och tjänster. Därmed bidrar de inte bara till social delaktighet, utan stärker också sin position på marknaden.

Dataskyddsvarningar är ett centralt verktyg inom dataskyddsrätten för att genomdriva efterlevnaden av dataskyddsförordningen (GDPR). Sedan GDPR trädde i kraft år 2018 är företag och organisationer skyldiga att vara mycket noggranna i sin hantering av personuppgifter. Om det sker en överträdelse av dessa regler – exempelvis genom bristfällig information till användare eller otillåten databehandling – kan en varning utfärdas. Denna kan initieras inte bara av dataskyddsmyndigheter, utan även av konkurrenter, konsumentskyddsföreningar eller till och med av de berörda personerna själva. Syftet med en dataskyddsvarning är att få företaget att upphöra med överträdelsen och att efterleva dataskyddsrättigheterna. För företag innebär detta att de regelbundet måste granska och anpassa sina processer och hanteringen av personuppgifter för att undvika varningar och eventuella följande stämningar.

Rättsliga grunder

De rättsliga grunderna för varningar inom dataskyddsområdet finns huvudsakligen i GDPR samt i lagen mot illojal konkurrens (UWG). GDPR reglerar i detalj hur personuppgifter får inhämtas, lagras och behandlas. Överträdelse av dessa föreskrifter – exempelvis genom otillåten behandling eller brist på transparens – kan förföljas inte bara av dataskyddsmyndigheter utan även inom ramen för konkurrensrätt. UWG skyddar konkurrensen från otillbörliga affärsmetoder och föreskriver att en dataskyddsöverträdelse även kan betraktas som en överträdelse av UWG, om det ger ett företag en otillbörlig fördel. På så sätt kan varningar för dataskyddsöverträdelser utfärdas både enligt GDPR och UWG. Företag bör därför försäkra sig om att strikt följa de lagstadgade föreskrifterna för behandling av personuppgifter för att undvika varningar och ytterligare rättsliga konsekvenser.

Konkurrenter får utfärda varningar – Domar från BGH I ZR 186/17 / I ZR 222/19 / I ZR 223/19

Konkurrenter och konsumentskyddsföreningar får varna företag för dataskyddsöverträdelser; domstolen har en central roll när det gäller att besluta om varningar på grund av dataskyddsöverträdelser. Detta har Högsta domstolen i Tyskland fastställt i flera domar från den 27 mars 2025 (mål. I ZR 186/17, I ZR 222/19, I ZR 223/19). Olika domstolar har tidigare gjort olika bedömningar om varningsrätten vid dataskyddsöverträdelser. Den stora mängden fall av dataskyddsöverträdelser visar den praktiska relevansen av detta ämne. Den aktuella BGH-domen klargör att även konkurrenter och konsumentorganisationer kan agera. BGH-domen från mars 2025 är av stor betydelse för varningspraxis, eftersom den möjliggör förföljelse av dataskyddsöverträdelser av konsumentskyddsföreningar och konkurrenter vid civilrättsliga domstolar. En GDPR-varning är en specifik form av varning som avser överträdelser av dataskyddsförordningen och skiljer sig från andra varningar genom dess dataskyddsrättsliga koppling. Konsumentcentralen spelar en viktig roll vid genomförandet av dataskyddsrättigheter. Konsumentskyddsföreningar är kraftigt involverade i varningar för dataskyddsöverträdelser. Även konkurrenter kan förfölja dataskyddsöverträdelser och därigenom skydda konkurrensen. BGH-domen har betydande effekter på praxis och den rättsliga bedömningen av dataskyddsöverträdelser.

Dataskyddsöverträdelser kan inte bara straffas av tillsynsmyndigheter. Domstolarnas beslutskompetens vid dataskyddsöverträdelser är av central betydelse. Som BGH:s beslut visar kan även konkurrenter och konsumentskyddsföreningar ingripa mot överträdelserna. I sådana processer spelar även den svarande parten en viktig roll. För företag kan detta ha betydande konsekvenser, särskilt inom näthandeln och vid behandling av känsliga uppgifter, konstaterar advokatbyrån MTR Legal, som bl.a. ger rådgivning inom IT-rätt och dataskyddsrätt. GDPR-överträdelser kan leda till betydande rättsliga följder, särskilt om krav på avstående görs gällande. Vid upprepade GDPR-överträdelser hotar skärpta sanktioner och ytterligare åtgärder. Förföljelse av dataskyddsöverträdelser sker både genom domstolar och föreningar. Betydelsen av stycke 1 och stycke 1 nr. i relevanta paragrafer är avgörande för den rättsliga tolkningen. Ärendet har stor betydelse för utvecklingen av dataskyddsrätten och verkställigheten av konsumenträttigheter.

Spelapp publicerar data

I fallet med målnumret I ZR 186/17 handlade det om ett så kallat ”App-Center” i ett socialt nätverk, där tredjepartsleverantörer tillhandahöll spel. App-centret tjänar som en central plattform där olika tredjepartsappar erbjuds. I app-centret spelar onlinespel en betydande roll, eftersom de utgör en stor del av utbudet. Vid användning av appen kan även personuppgifter som din e-postadress behandlas. Innan en användare kunde starta ett spel visades en information att applikationen erhöll vissa rättigheter, t.ex. rätten att publicera statusuppdateringar. Dessa meddelanden var dock vaga och informerade inte om vilka specifika data som behandlades, vilka mottagarna var och för vilket syfte detta gjordes. Mot detta klagade konsumentskyddsorganisationen framgångsrikt.

Den Högsta domstolen (BGH) klargjorde att sådan oklar och generell information inte uppfyller kraven i dataskyddsförordningen (GDPR). Redan vid insamlingen av data genom appen måste användarna fullt ut informeras. Även omfattningen av de insamlade och behandlade uppgifterna måste tydligt framställas. Den rättssäkra formuleringen av användningssyftena i dataskyddsdeklarationen är dessutom av särskild betydelse. Informationsskyldigheterna enligt art. 12 och 13 GDPR kräver en tydlig, exakt och förståelig information för de berörda personerna. Eftersom dessa krav i GDPR också reglerar marknadens agerande i konkurrensrättslig mening (§ 3a UWG), utgör deras överträdelse en konkurrensöverträdelse. Konkurrenter eller kvalificerade konsumentskyddsföreningar får därmed enligt civilrätten agera mot sådana dataskyddsöverträdelser, enligt BGH. Detta gäller oavsett om en användare har klagat.

Apotekare säljer läkemedel på nätet

Liknande frågor behandlades i målen med nummer I ZR 222/19 och I ZR 223/19. Här hade två apotek sålt läkemedel via plattformen Amazon. Personuppgifter från kunder, inklusive hälsoinformation som namn, adress eller beställda läkemedel, inklusive deras individualisering, behandlades. Insamlingen av dessa hälsoinformation av apoteken var central i ärendena. Det fanns många fall av dataskyddsbrott inom apotekets verksamhet som blev relevanta i detta sammanhang. Andra apotek hade klagat mot detta. Även dessa klagomål hade framgång: BGH betonade att orderinformation utgör hälsodata enligt art. 9 stycke 1 GDPR. Detta gäller även när läkemedlen inte är receptbelagda. Uppgifterna får endast behandlas om det finns ett uttryckligt medgivande från kunderna, vilket apotekerna inte hade inhämtat.

BGH bekräftade Europeiska domstolens uppfattning att hälsoinformation finns redan när beställningen ger ledtrådar om hälsotillstånd eller medicinering. I ärendena spelade den tilltalade en central roll eftersom den var ansvarig för hanteringen av uppgifterna. Betoningen låg på vikten av att skydda de berörda personerna vid hantering av hälsoinformation. Här såg även BGH ett konkurrensbrott. Art. 9 stycke 1 GDPR är en marknadsbeteendeföreskrift enligt § 3a UWG, så överträdelsen av denna föreskrift kan enligt Karlsruher domstolen förföljas av en konkurrent genom en konkurrensrättslig rättegång vid civilrättsliga domstolar. Betydelsen av stycke 1 och stycke 1 nr. i de relevanta paragraferna betonades uttryckligen.

GDPR även konkurrensrättsligt relevant

Domarna visar att GDPR-reglerna – och här särskilt informationsskyldigheterna och föreskrifterna om samtycke – även är konkurrensrättsligt relevanta. Under vissa omständigheter kan vinster som uppnåtts genom dataskyddsbrott tas bort; detta är kopplat till böter och ytterligare straffåtgärder som kan påföras enligt dataskyddsförordningen och lagen. Företag som behandlar personuppgifter eller känsliga data utan tillräcklig information eller utan giltigt samtycke agerar konkurrensstridigt. Inte bara dataskyddsmyndigheter, utan även konkurrenter eller kvalificerade intresseföreningar kan agera mot sådana överträdelser. Därmed har BGH avsevärt utvidgat tillämpningsområdet för konkurrensrätten. Företag som bryter mot dataskyddsföreskrifterna kan, utöver böter från dataskyddsmyndigheter, även drabbas av kostsamma varningar och föreläggande av konkurrenter och konsumentskyddsföreningar.

Företag är välrådda

Företag är därför välrådda att noggrant kontrollera och uppfylla sina informationsskyldigheter. Det innebär att användarna ska informeras transparent, förståeligt och fullt ut om vilka data som behandlas för vilket syfte, på vilken rättslig grund detta sker, vilka mottagarna är och vilka rättigheter de berörda har. Likaså måste ett explicit medgivande inhämtas och dokumenteras innan behandling av känsliga data – såsom hälsoinformation – påbörjas. Generella eller dolda klausuler är inte tillräckliga.

Online-marknadsplatser och dataskydd

Online-marknadsplatser som Amazon Marketplace är oumbärliga i modern e-handel. Men just här är efterlevnad av dataskyddet av särskild betydelse. Leverantörer som är verksamma på sådana plattformar måste vid behandling av kunduppgifter – som namn, adresser eller orderdata – följa de strikta föreskrifterna i GDPR. BGH-domen i fallen I ZR 186/17, I ZR 222/19 och I ZR 223/19 har klargjort att överträdelser av GDPR – t.ex. behandling av hälsodata utan uttryckligt samtycke från kunderna – kan få både dataskyddsrättsliga och konkurrensrättsliga konsekvenser. Varningar från konkurrenter eller konsumentskyddsföreningar är möjliga i sådana fall och kan ha betydande konsekvenser för företag. Högsta domstolens domar betonar att efterlevnad av dataskyddet på online-marknadsplatser inte bara är en fråga om regelefterlevnad utan även om konkurrens.

Konsekvenser av en varning

En dataskyddsvarning kan få långtgående konsekvenser för företag. Förutom skyldigheten att omedelbart upphöra med den ifrågasatta behandlingen av personuppgifter hotar kännbara böter eller sanktioner vid ett fortsatt brott. GDPR föreskriver belopp på upp till 20 miljoner euro eller 4 % av den globala årsomsättningen – beroende på vilket belopp som är högre. Dessutom kan en varning även ha en bestående skada på företagets rykte, eftersom ett överträdelse av dataskyddet uppfattas av kunder och allmänheten som ett allvarligt förtroendebrott. Företag bör därför fästa största vikt vid efterlevnad av dataskyddsbestämmelserna, inte bara av juridiska skäl utan även av rykte.

Försvar mot varningar

För att effektivt skydda sig mot varningar inom dataskyddsområdet bör företag regelbundet granska sina dataskyddspraxis och anpassa dem till aktuella krav i GDPR. Detta inkluderar särskilt att skapa en transparent och fullständig dataskyddsdeklaration, inhämta uttryckliga samtycken för behandling av känsliga data och genomföra tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda uppgifterna. Vid en varning är det lämpligt att snabbt agera och söka juridisk rådgivning för att bästa hålla på sina intressen. Genom proaktivt agerande och konsekvent efterlevnad av dataskyddsföreskrifter kan företag markant minska risken för varningar och ytterligare rättsliga steg.

MTR Legal Rechtsanwälte ger rådgivning om dataskydd, om GDPR och andra ämnen inom IT-rätt.

Vänligen kontakta oss!

Genom lagen om förstärkning av rättsväsendets plats har Tyskland tagit ett betydande steg mot moderniseringen av sitt rättsväsende. Lagen, officiellt känd som lagen för att stärka rättsplatser i Tyskland genom införandet av Commercial Courts och engelska som rättsspråk inom civilrätten, syftar till att stärka Tysklands rättsliga plats i den internationella konkurrensen på ett hållbart sätt. I fokus står inrättandet av specialiserade Commercial Courts som fokuserar på komplexa affärsjuridiska tvister, och därmed riktar sig särskilt till behoven hos internationellt verksamma företag.

Ett centralt inslag i lagen är möjligheten att genomföra förfaranden på engelska. Detta minskar avsevärt tröskeln för utländska företag att driva sina fordringar i tyska domstolar. Införandet av Commercial Courts och valet av engelska som rättsspråk bidrar till att öka rättssystemets effektivitet och kvalitet och positionera Tyskland som en attraktiv rättslig plats för internationella företag och investerare. Genom dessa nyheter anpassas civilrätten till utmaningarna i en globaliserad ekonomi och stärks Tysklands ekonomiska position hållbart.

Rättsliga grunder

De rättsliga grunderna för inrättandet av Commercial Courts finns i lagen om förstärkning av rättsväsendets plats, som bygger på domstolsförfattningslagen och civilprocesslagen. Lagen bemyndigar de federala staterna att inrätta särskilda Commercial Courts vid appellationsdomstolarna, som har behörighet för kommersiella tvister med ett tvistvärde från 500 000 euro. Förutsättningen är att parterna kommer överens om Commercial Courts behörighet. En särskild egenskap är möjligheten att genomföra hela förfarandet på engelska, vilket är en betydande fördel, särskilt för internationella parter.

Beslut av Commercial Courts kan överklagas till Högsta domstolen, vilket skapar ytterligare rättssäkerhet för de inblandade företagen. Lagen innehåller dessutom särskilda bestämmelser för skyddet av företagshemligheter för att säkerställa konfidentialiteten av känslig företagsinformation under förfarandet. Med dessa bestämmelser sätter lagen om förstärkning av rättsväsendets plats nya standarder för behandling av kommersiella tvister i Tyskland och stärker rättsväsendets position internationellt.

Effektiva lösningar vid internationella rättstvister

Den så kallade lagen om förstärkning av rättsväsendets plats trädde i kraft den 1 april 2025. Genom detta kan de federala staterna inrätta nya organ som specialiserar sig på internationella kommersiella tvister. Detta för att stärka Tysklands rättsliga plats.

I en globaliserad ekonomi uteblir inte komplexa rättstvister mellan företag från olika länder. Snabba, tillförlitliga och affärsnära lösningar är särskilt efterfrågade här. Det är just här Commercial Courts kommer in, enligt advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwälte. De specialiserade handelskamrarna fokuserar på stora affärsjuridiska tvister och spelar en viktig roll i processföringen.

Commercial Courts för tvister inom affärsjuridik

Commercial Courts är domstolar eller särskilda kamrar som uteslutande behandlar ekonomiska tvister. Till skillnad från klassiska civilrätter erbjuder de förfaranden anpassade till behoven hos internationellt verksamma företag. Dessa inkluderar vanligtvis kortare förfarandetider, specialiserade domarlag med omfattande erfarenhet av internationella avtalstvister och handelsrätt.

Commercials Court ansvarar för affärsjuridiska förfaranden med ett tvistvärde på minst 500 000 euro, förutsatt att parterna är överens om dess behörighet. Domarna vid Commercial Courts använder sin expertis från olika rättsområden. En speciell egenskap är att förfarandet kan, om så önskas, helt och hållet föras på engelska. En aspekt som utgör en betydande fördel just vid rättstvister mellan internationella företag. Dessutom är domarna specialiserade på komplexa affärsjuridiska frågor.

Skydd av företagshemligheter

Ett centralt mål med lagen om förstärkning av rättsväsendets plats är det omfattande skyddet av företagshemligheter inom ramen för rättsliga förfaranden. Särskilt vid komplexa affärsjuridiska tvister, såsom de som behandlas vid Commercial Courts, är konfidentialiteten av känslig företagsdata av avgörande betydelse. Lagen föreskriver därför att parter kan ansöka om att vissa uppgifter klassificeras som behövande sekretess. Därefter kan domstolen utfärda riktade order för att skydda dessa företagshemligheter och förhindra avslöjande av konfidentiella uppgifter.

Dessa regler gäller inte bara för förfaranden vid Commercial Courts utan för alla affärsrättsliga förfaranden i Tyskland. Därmed blir den tyska rättsliga platsen mer attraktiv för internationella företag och investerare, eftersom de kan lita på att deras företagshemligheter effektivt skyddas, även inom ramen för offentliga rättsförfaranden. Skyddet av företagshemligheter är således en viktig komponent för att stärka den rättsliga platsen Tyskland och ett tydligt tecken till den internationella ekonomin att Tysklands ekonomiska plats möter högsta krav på konfidentialitet och rättssäkerhet.

Fördelar med Commercial Courts

Commercial Courts erbjuder en rad fördelar som parterna kan dra nytta av:Specialistkunskap: Domarna vid Commercial Courts är utbildade och erfarna inom komplexa affärsjuridiska frågor. Detta säkerställer att ekonomiska samband snabbt förstås och bedöms rättsligt korrekt. För företag innebär det en minskad risk för felaktiga beslut på grund av bristande ekonomisk expertis.Förfarandespråket engelska: Förfarandena kan genomföras helt och hållet på engelska. Därmed faller kostsamma översättningar av inlagor och uttalanden bort. För alla inblandade innebär detta en märkbar effektivitetshöjning.Snabbare förfaranden: Commercial Courts lägger vikt vid snabba förfarandegångar. Det finns ofta fasta tidsramar för inlagor och förhör. Därmed kan processer som i klassiska förfaranden skulle pågå i flera år avslutas betydligt snabbare.Tillförlitlighet och internationellt erkännande: Beslut av tyska domstolar – och därmed också av Commercial Courts – har högt internationellt erkännande. Det innebär att beslut i många stater kan erkännas och verkställas relativt enkelt. Företag får därmed en tillförlitlig grund för att utforma sina affärsrelationer.Alternativ till skiljeförfarande: Hittills har skiljeförfarandet ofta varit första valet för många internationella tvister. Skiljeförfaranden är dock inte alltid mer transparenta än statliga rättsförfaranden. Commercial Courts erbjuder här ett attraktivt alternativ. De är offentliga men ändå flexibla och affärsnära.

Commercial Chambers vid landdomstolarna

Inrättandet av Commercial Courts är de federala staternas ansvar, där det ska finnas endast en Commercial Court i varje förbundsland. Dessutom ska även så kallade Commercial Chambers vid landdomstolarna upprättas. Även vid Commercial Chambers kan rättsliga tvister mellan internationella företag behandlas. Liksom vid Commercial Courts kan förfarandet, på parternas begäran, genomföras på engelska. Domarna har särskilda kunskaper inom internationell affärsjuridik och ofta även erfarenhet av internationell skiljedom.

Stärkning av den rättsliga platsen Tyskland

Commercial Courts syftar till att positionera Tyskland som en attraktiv plats för internationell tvistlösning. Företag ska dra nytta av en specialiserad, effektiv och internationellt inriktad rättvisa. Särskilt i tider där gränsöverskridande affärsrelationer blir allt viktigare, erbjuder Commercial Courts ett modernt svar på de globala ekonomiens behov.

För internationella företag är det därför värt att överväga denna möjlighet till konfliktlösning – vare sig det gäller förberedelse av ett avtal eller lösning av en redan existerande konflikt. Det är dock fortfarande en fråga om huruvida en förhandling vid en landdomstol eller en skiljedomstol är det bättre valet i det enskilda fallet. Detta bör också beaktas vid avtalet om rättslig behörighet.

MTR Legal Rechtsanwälte rådgivar i frågor om processledning inom affärsjuridik.

Ta gärna kontakt med oss!

Inom internationella affärstransaktioner mellan företag, alltså inom B2B-sektorn, är det ofta inte självklart vid första anblicken vilken nationell lag som ska tillämpas på ett avtal. Särskilt när affärspartner är belägna i olika länder uppstår frågan vilken lag som gäller vid en tvist eller vid avtalstolkning.

Olika nationella rättsordningar kan leda till betydande skillnader, till exempel när det gäller garantirättigheter, tidsfrister, ansvar eller bevisbörda. Därför är frågan om tillämplig lag av central betydelse för varje gränsöverskridande avtal, enligt den affärsjuridiska byrån MTR Legal, som bland annat ger råd inom internationell handelsrätt.

Lagval inom Internationell handelsrätt: Avtalsfrihet inom B2B-handel

Generellt gäller avtalsfrihet inom internationell B2B-handel. Det betyder att parterna har möjlighet att själva bestämma vilken nationell lag som ska tillämpas på deras avtal. Parterna kan välja den tillämpliga lagen, vilket är en central del av den internationella privaträtten. Detta beslut tas ofta genom olika klausuler, särskilt lagvalsklausuler, i avtalet. Sådana klausuler kan exempelvis lyda: „Tysk lag gäller“. Om en sådan överenskommelse ingås är den bindande för domstolar i de flesta stater, förutsatt att klausulerna är klart och tydligt formulerade. Parterna kan därigenom skapa en bekant och förutsägbar rättslig miljö där deras avtalsförhållande rättsligt bedöms.

Om parterna inte har gjort något uttryckligt lagval, reglerar Rom I-förordningen inom Europeiska unionen vilken lag som är tillämplig. Denna anger att den tillämpliga lagen i regel bestäms av den parts vanliga vistelseort, det vill säga säte, som utför avtalets karaktäristiska prestation. Vid köpavtal är det i regel säljaren, vid tjänsteavtal tjänsteleverantören. Om det emellertid finns en uppenbar närmare anknytning till ett annat land, till exempel eftersom leverans och hantering uteslutande sker i ett visst land, kan i undantagsfall även dess lag vara tillämplig.

Introduktion till internationell köprätt

Internationell köprätt utgör grunden för gränsöverskridande varuhandel och är en central del av handelsrätten. Den reglerar vilka föreskrifter köpeavtal mellan företag från olika stater ska hanteras. Bland de viktigaste rättsordningarna finns FN:s köplag (CISG), Rom I-förordningen samt nationella lagar som den tyska handelslagen (HGB) och civillagen (BGB). Valet av tillämplig lag är av stor betydelse eftersom det i hög grad bestämmer vilka rättigheter och skyldigheter avtalsparterna har inom ramen för köpeavtalet. Särskilt inom internationella affärstransaktioner är det därför nödvändigt att noggrant kontrollera lagvalsklausulerna i de Allmänna Villkoren (AGB). Endast så kan företag säkerställa att de förstår de regler som gäller för dem och betydelsen av respektive rättsordning och optimalt skydda sina intressen inom internationell handel.

Avtalsavslut och Allmänna Villkor (AGB)

Ett köpeavtals avslut inom internationell handel är det avgörande steget där avtalsparterna fastställer de väsentliga villkoren för sin affärstransaktion. Detta inkluderar särskilt köpeskillingen, leverans- och betalningsvillkor samt andra centrala bestämmelser. Allmänna villkor (AGB) spelar en betydande roll, eftersom de ofta detaljerar parternas rättigheter och skyldigheter och därmed påverkar avtalets utformning i hög grad. Det är viktigt för båda parter att noggrant granska AGB före avtalsavslut och säkerställa att de är klart och begripligt formulerade. Särskild uppmärksamhet bör ägnas lagvalsklausulerna, eftersom dessa avgör vilken rättsordning som ska tillämpas på avtalet. Endast om avtalsparterna känner till den valda rättsordningen och dess regler kan de effektivt utnyttja sina rättigheter inom ramen för köpeavtalet och minimera rättsliga risker.

FN:s köplag i över 90 stater

En särskild aspekt av internationella varuköp är Förenta Nationernas konvention om internationella köp av varor (CISG), kort sagt FN:s köplag. Denna överenskommelse gäller i över 90 stater världen över, inklusive många viktiga handelspartner som Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, USA eller Kina. FN:s köplag tillämpas automatiskt när två företag från konventionsstater ingår ett gränsöverskridande köpeavtal om lös egendom, om inte parterna uttryckligen har undantagit dess tillämpning. Konventionsstat i den mening som avses i FN:s köplag är varje stat som ratificerat CISG och därmed är bunden av dess bestämmelser. Betydelsen av köpeavtalet inom ramen för FN:s köplag ligger i att det skapar de rättsliga grunderna för internationella varuleveranser mellan företag från olika konventionsstater. Detta är vanligare eftersom FN:s köplag i vissa avseenden avviker från nationell lag och det ofta finns osäkerheter om det verkligen motsvarar egna intressen.

Om FN:s köplag inte undantas, gäller den i förhållandet mellan företag från de involverade konventionsstaterna direkt. Detta gäller även om parterna i sitt avtal exempelvis endast har överenskommit om „tysk lag“ eller „fransk lag“. Mellan tysk köprätt och FN:s köplag finns ibland betydande skillnader, särskilt vad gäller garanti och avtalshantering, vilket gör att valet av tysk lag i jämförelse med FN:s köplag kan vara av särskild betydelse för företag. Det är därför särskilt viktigt att företag vid avtalsutformning uppmärksammar om de vill tillämpa FN:s köplag eller inte.

Försäljarens och köparens skyldigheter

I internationell köprätt är säljarens och köparens skyldigheter tydligt definierade. Säljaren är skyldig att leverera den avtalade varan korrekt, överlämna de nödvändiga dokumenten och överföra äganderätten till varan. Köparen å sin sida måste betala köpeskillingen och ta emot den levererade varan. Dessa grundläggande rättigheter och skyldigheter för avtalsparterna är fastställda både i FN:s köplag och i de flesta nationella rättsordningar. För praktiken är det avgörande att parterna känner till sina respektive skyldigheter och tydligt anger dem i avtalet. AGB bör tydligt beskriva dessa skyldigheter och säkerställa att inga missförstånd uppstår. Endast så kan parterna effektivt genomdriva sina rättigheter enligt köpeavtalet och undvika konflikter.

Lagval av stor betydelse

Lagvalet kan vara av stor betydelse för internationellt verksamma företag. Därför bör de överväga den tillämpliga lagen före ett avtalsslut och vilka fördelar och nackdelar den medför. Ett saknat eller oklart lagval kan leda till rättsosäkerhet, olika tolkningar och i händelse av tvist till långdragna och kostsamma processer. Därför rekommenderas det att alltid inkludera en tydlig lagvalsklausul i varje avtal. Även frågan om huruvida FN:s köplag ska gälla eller inte bör regleras uttryckligen. Klara regleringar hjälper till att förhindra rättstvister och skapa rättssäkerhet. Detta gäller än mer vid internationella handelsrelationer, där många särdrag måste beaktas.

Dessutom bör det även undersökas vilket domstol som ska ha jurisdiktion i händelse av tvist, eftersom även domsforumsanvändningen kan fastställas i internationella avtal. Denna fråga är dock rättsligt skild från den tillämpliga lagen och är föremål för egna regler, särskilt vad gäller domstolars internationella behörighet.

Problemet med kolliderande lagvalsklausuler

I internationell köprätt kan det hända att AGB från båda avtalsparterna innehåller olika lagvalsklausuler. Detta problem med kolliderande lagvalsklausuler är av stor praktisk betydelse eftersom det kan skapa osäkerhet om vilken rättsordning som är tillämplig. Rättspraxis har hittills inte utvecklat enhetliga lösningar för detta, vilket ökar risken för tvister. Därför är det desto viktigare att avtalsparterna noggrant granskar lagvalsklausulerna i sina AGB och försöker nå en överenskommelse om den tillämpliga lagen så tidigt som möjligt. En tydlig och samordnad reglering hjälper till att undvika konflikter och säkerställa att båda parter känner till och kan genomdriva sina rättigheter och skyldigheter enligt köpeavtalet.MTR Legal ger råd inom internationell handelsrätt och andra ämnen inom internationell juridik.Vänligen ta kontakt med oss!

Inom internationell tullrätt spelar dual-use-varor en särskild roll eftersom de kan användas både för civila och militära ändamål. För företag är ämnet av central betydelse eftersom efterlevnad av lagstadgade regler är avgörande för exporthantering. De olika förordningarna, som den europeiska dual-use-förordningen och nationella regler, utgör grunden för exportkontroll inom detta område. Den rättsliga grunden för exportkontroll av dual-use-varor i internationell handel härrör från en mängd EU- och nationella förordningar samt utrikeshandelslagen. Därför krävs i många fall tillstånd för export av dual-use-varor. Brott mot tillståndskravet kan bestraffas hårt.

Även om endast en civil användning är tänkt, gör möjligheten att produkter, teknologier eller programvara också kan användas militärt att dual-use-varor är ett mycket känsligt område inom exportlagstiftningen. Målet med exportkontrollen är att förhindra spridning av massförstörelsevapen och strategiskt viktiga varor samt att uppnå internationella säkerhetsmål. Företag bör därför känna till grunderna för de lagstadgade reglerna för dual-use-varor noggrant för att uppfylla sina skyldigheter. Företag bör agera med motsvarande ansvarsfullhet, enligt advokatbyrån MTR Legal Rechtsanwälte, som bland annat ger råd inom tullrätt.

Civil och militär användbarhet

Till dual-use-varor kan t.ex. maskindelar och maskiner räknas som är avsedda för civil luftfart men som också kan användas i vapensystem. Även maskiner med dubbla användningsområden omfattas av exportkontrollen, särskilt om de kan användas för militära ändamål. Även vissa kemikalier, som används inom medicin eller jordbruk, kan användas för tillverkning av kemiska vapen. Material såsom speciella metaller eller sammansatta material är ytterligare exempel på dual-use-varor, eftersom de kan användas både civilt och militärt. Även för programvara kan möjligheten till dubbel användning finnas, dels för datasäkerhet och IT-säkerhet inom den civila sektorn, och dels för säker kommunikation inom det militära området. Ventiler som tekniska komponenter med dubbla användningsområden omfattas också av exportkontrollen. En CD-spelare kan, på grund av laserteknologin, ses som en enhet med dual-use-potential eftersom kraftfulla lasrar också kan användas militärt. Maskiners eller komponenters styrka spelar en viktig roll vid bedömningen av exportkontrollplikten. Teknik är av central betydelse för dual-use-varor eftersom den kan användas både civilt och militärt och därför omfattas av exportkontroll. Verkstadsmaskiner är ett annat exempel på dual-use-varor som kan vara tillståndspliktiga vid export. Begreppet varor används vid klassificeringen av dual-use-varor för att bestämma dess egenskaper och användningsändamål. Varornas art är avgörande för tillståndsplikten, eftersom olika rättsliga krav gäller för olika kategorier. Varor med dubbla användningsområden är produkter som är lämpliga både för civila och militära tillämpningar. Regleringen av varor med dubbla användningsområden i EU-kontexten sker genom specifika bilagor till dual-use-förordningen som fastställer tekniska parametrar och kontrollskyldigheter. Dual-use-varor kan användas inom olika områden som industri, forskning, medicin eller kommunikation.

Inom Europeiska unionen regleras hanteringen av dual-use-varor av förordning (EU) 2021/821. Den skapar en enhetlig grund för exportkontroll av sådana varor inom medlemsstaterna. I Tyskland kompletteras de europeiska reglerna av utrikeshandelslagen (AWG) och utrikeshandelsförordningen (AWV). Dessa föreskriver bland annat att export av vissa dual-use-varor kräver tillstånd. Detta gäller även om användningsändamålet enbart är av civil karaktär.

Klargörande av tillståndsplikt

Den tullrättsliga betydelsen av dessa regler är betydande. Företag som vill exportera dual-use-varor måste i förväg klargöra om tillståndsplikt föreligger. Avgörande här är den så kallade EU-dual-use-varulistan, som uppdateras regelbundet. Bilagorna till EU-dual-use-förordningen, särskilt bilaga I och bilaga 1, fungerar som centrala varulistor för kategorisering och rättslig klassificering av de berörda varorna. Dessa listor och deras detaljerade uppräkningar definierar de tekniska parametrarna och användningsändamålen för listade varor. Kodningarna i tullsystemen är avgörande vid exportanmälan för att säkerställa korrekt klassificering och identifiering av dual-use-varor. Tillståndsplikten härrör från dual-use-VO, EG-dual-use-förordningen och andra VO, där olika typer av exporttillstånd – nationella, EU-omfattande och generella – måste beaktas. Bundesamt für Wirtschaft und Ausfuhrkontrolle (BAFA) är i Tyskland den behöriga myndigheten för att utfärda motsvarande tillstånd. Export av dual-use-varor omfattas av strikta kontrollförfaranden för att säkerställa efterlevnad av lagstadgade krav. Förutom export regleras även förflyttning, transitering och förmedling av dual-use-varor inom ramen för exportkontrollen. De rättsliga grunderna utgörs av VO, dual-use VO och EG-dual-use-förordningen, som regelbundet uppdateras genom reformer, ändringar och löpande anpassningar. Kommissionen, särskilt Europeiska kommissionen, är ansvarig för översyn och uppdatering av förordningen och dess bilagor. Utrikeshandelslagen och de olika nivåerna av europeisk och nationell lagstiftning reglerar exportkontrollen i sin helhet. Export av dual-use i Tyskland är föremål för en tydlig tillståndsprocess. Artikel 3 i EU-förordningen utgör en central rättsregel för exportkontroll. Vid överträdelser av exportkontrollreglerna hotar kännbara straff. Exportkontrollen omfattar många ämnen som är av stor betydelse för företag, inklusive efterlevnad av listor, tillståndsplikt och övervakning av export. Termen dual-use-varor betecknar varor som kan användas både civilt och militärt och därför är föremål för särskild rättslig klassificering och kontroll.

Innan export sker måste exportföretag därmed genomföra omfattande granskningar. Först måste man fastställa om de berörda varorna finns på varulistan. Utöver detta måste man kontrollera om det finns särskilda restriktioner för mottagarlandet, t.ex. inom ramen för ett embargo, och om det finns konkreta indikationer på att varan kan komma att användas för militära eller säkerhetskritiska ändamål. Om det finns sådana misstankar eller osäkerhet, måste ett tillstånd ansökas. Vid avsaknad av detta kan även ofrivillig överträdelse ha allvarliga rättsliga konsekvenser.

Icke listade dual-use-varor: risker och skyldigheter

Icke listade dual-use-varor utgör en särskild utmaning för exportföretag. Även om dessa varor inte uttryckligen listas i bilagorna till EU-dual-use-förordningen, kan de ändå användas för militära eller andra känsliga ändamål. Inom exportkontrollområdet krävs därför särskild försiktighet, eftersom även export av ej listade dual-use-varor kan vara tillståndspliktig.

EU-dual-use-förordningen föreskriver med den så kallade catch-all-klausulen att export av varor som inte finns på listan över dual-use-varor ändå kan kräva ett exporttillstånd om de är avsedda för vissa kritiska ändamål. Detta gäller särskilt fall där det finns indikationer om att varorna kan användas för militära slutanvändningar, för tillverkning av massförstörelsevapen eller för andra säkerhetsrelaterade ändamål. Förordningen ålägger exportföretag att noggrant granska användningsändamålen för deras varor och i tveksamma fall involvera de behöriga myndigheterna.

För företag innebär detta att de inte bara måste hålla ögonen på de listade dual-use-varorna utan också utföra en omfattande riskanalys för ej listade varor. Bundesamt für Wirtschaft und Ausfuhrkontrolle (BAFA) är i Tyskland den centrala kontaktpunkten för frågor kring exporttillstånd och erbjuder stöd vid efterlevnad av de komplexa reglerna. Det rekommenderas att, inför export av icke listade dual-use-varor, undersöka om tillståndsplikt föreligger och vid behov ansöka om ett exporttillstånd i tid.

Efterlevnad av EU:s regler, dual-use-förordningen och nationella regler är oumbärlig för exportföretag för att undvika överträdelser och relaterade sanktioner. De som känner till och beaktar riskerna och skyldigheterna i samband med icke listade dual-use-varor skyddar inte bara sitt företag från rättsliga och ekonomiska nackdelar utan bidrar också till internationell säkerhet.

Hårda sanktioner vid överträdelser

Här är det viktigt att skilja mellan förseelser och brott. Den som av oaktsamhet exporterar en tillståndspliktig vara utan nödvändigt tillstånd begår en förseelse enligt § 19 AWG. Detta kan bestraffas med en böter upp till 500 000 euro. Vid en avsiktlig överträdelse, t.ex. genom avsiktlig kringgående av ett exportförbud eller leverans till ett embargoland, föreligger vanligtvis ett brott. Detta kan leda till ett fängelsestraff upp till fem år, i särskilt allvarliga fall upp till femton år. Vid överträdelser av exportkontrollreglerna för dual-use-varor hotar sålunda kännbara straff, som tjänar till att avskräcka och säkerställa efterlevnad av lagstadgade regler.

Förutom straffrättsliga konsekvenser hotar även ekonomiska skador. Företag riskerar inte bara höga böter och straffbetalningar utan även förlust av exporträttigheter, inlägg på internationella sanktionslistor, civilrättsliga stämningar från affärspartners samt massiva ryktesskador. Särskilt i internationellt verksamma branscher kan en sådan händelse äventyra hela affärsmodellen.

Effektiv kontroll

Därför är en effektiv exportkontroll inom företaget desto viktigare. Detta inkluderar uppbyggnaden av ett effektivt compliance-program som säkerställer att alla exporter kontrolleras rättsligt och att tillståndspliktiga aktiviteter identifieras. Medarbetarna bör regelbundet utbildas och en fast rutin för exportkontroller bör etableras. Klar dokumentation av alla exportaktiviteter hjälper i tveksamma fall att bevisa att lagstadgade skyldigheter har uppfyllts.

Den som handlar med dual-use-varor bär stort ansvar både ur rättslig och etisk synvinkel. Efterlevnad av exportkontrollregler utgör inte bara en lagstadgad skyldighet utan tjänar även internationell säkerhet och stabilitet. Därför kan överträdelser av dessa regler få betydande rättsliga och ekonomiska följder.

MTR Legal Rechtsanwälte ger råd inom tullrätt och stödjer företag vid rättssäker internationell handel med dual-use-varor.

Kontakta gärna oss !

Konkurrensförbudet spelar en central roll i distributionsrätten. För tillverkare och leverantörer är konkurrensförbudet ett viktigt verktyg för att skydda sina ekonomiska intressen gentemot sina distributörer som handelsagenter, avtalsåterförsäljare eller franchisetagare. Särskilt vid avslutandet av distributionsrelationer kan det uppstå rättsliga tvister om tillåtligheten av konkurrensförbud.

Utöver det lagstadgade konkurrensförbudet kan ett konkurrensförbud även avtalas kontraktuellt inom distributionsrätten. Även här måste lagliga regler och begränsningar beaktas, då konkurrensförbudet kan vara otillåtet vid överträdelser, enligt affärsjuridiska byrån MTR Legal, som också ger råd inom handels- och distributionsrätt.

Lagstadgat konkurrensförbud för handelsagenter

Det lagstadgade konkurrensförbudet för handelsagenter framgår av § 86 Abs. 1 HGB. Enligt detta måste de enligt lag ta hänsyn till företags intressen. Det innebär också att de inte får bedriva konkurrerande verksamhet utan företagets medgivande under avtalets giltighetstid. En viktig faktor är om det faktiskt föreligger en konkurrenssituation mellan företagen.

Ett kontraktsenligt konkurrensförbud kan också gälla för andra distributionspartners som avtalsåterförsäljare eller franchisetagare. Det kräver dock en individuell avtalsreglering. Särskilt för efterkontraktuella konkurrensförbud måste lagliga begränsningar beaktas.

Avtalsåterförsäljare och franchisetagare

Bestämmelserna om handelsagenter gäller inte direkt för avtalsåterförsäljare. Men från lojalitetsförhållandet kan s.k. ’avtalsåterförsäljarrättsliga sidoplikter’ uppstå. Högsta domstolen (BGH) har i sin ständiga rättspraxis erkänt att även avtalsåterförsäljare under avtalsförhållandet är skyldiga till viss konkurrenslojalitet.

För franchisetagare gäller liknande regler, då franchisegivaren har ett berättigat intresse av att skydda sitt koncept, know-how och varumärke från konkurrens av egen distributör. Konkurrensförbud är därför en vanlig och regelbundet accepterad metod inom franchisesystem. De är dock föremål för strikt konkurrensrättslig kontroll.

Efterkontraktuellt konkurrensförbud

Vid avtal om efterkontraktuella konkurrensförbud bör särskild försiktighet iakttas. För handelsagenter regleras villkoren för ett efterkontraktuellt konkurrensförbud i § 90a HGB. Enligt dessa måste förbudet avtalas skriftligt och avse det berörda området eller kundkretsen för handelsagenten. Dessutom måste det fastställas för vilka varor eller tjänster konkurrensförbudet gäller. Det får inte heller vara längre än två år. I gengäld måste en karensersättning avtalas med handelsagenten.

För avtalsåterförsäljare och franchisetagare gäller inte § 90a HGB direkt, men kan tillämpas analogt om en jämförbar ekonomisk beroendeställning finns.

Domar om konkurrensförbud

Konkurrensförbud inom distributionsrätten sysselsätter regelbundet domstolarna. Högsta domstolen (BGH) beslutade i en dom den 6.10.1999 om en avtalsåterförsäljares rätt till karensersättning (Azn. VIII ZR 34/99). Karlsruher domarna klargjorde att en avtalsåterförsäljare, som ålagts ett efterkontraktuellt konkurrensförbud, under vissa omständigheter har rätt till karensersättning analogt med regleringen för handelsagenter. Förutsättningen för rätten är dock att avtalsåterförsäljaren är integrerad i distributionssystemet som en handelsagent och är förpliktad att överföra kunddata.

I en annan dom den 5.2.1992 beslutade BGH att även för franchisetagare kan ett konkurrensförbud vara tillåtet i den mån det tjänar till att skydda franchisegivarens know-how (Az. KZR 23/90). Förbudet får dock inte gå längre än nödvändigt. En karensersättning är vanligtvis även här nödvändig, om förbudet verkar ekonomiskt betungande.

Överdomstolen i München (OLG) klargjorde i en dom den 13.2.2014 att redan under den löpande distributionens avtal kan en konkurrerande verksamhet av återförsäljaren utgöra en viktig grund för omedelbar uppsägning (Azn. 23 U 2404/13). Ett underförstått konkurrensförbud kan härledas från avtalets relation.

Konkurrensförbud på ett rättssäkert sätt

Konkurrensförbud är ett effektivt men känsligt verktyg i distributionsrätten. De skyddar legitima intressen, men får inte vara överdrivna. Därför bör de avtalas individuellt och försiktigt i avtal. Dessutom bör avtalen regelbundet granskas avseende nya rättsliga utvecklingar och om nödvändigt justeras.

MTR Legal Rechtsanwälte har stor erfarenhet inom handelsrätt och ger råd om konkurrensförbud och andra ämnen inom distributionsrätt.

Kontakta gärna oss !

Allmänna affärsvillkor, förkortat AGB, är förformulerade avtalsvillkor som en avtalspart, oftast ett företag, använder för en mängd olika avtal. Syftet är att standardisera och förenkla affärsprocesser. Istället för att förhandla varje avtal individuellt, blir AGB en del av avtalet. För att AGB ska kunna inkluderas rättssäkert och vara giltiga, måste vissa juridiska förutsättningar uppfyllas.

Allmänna affärsvillkor (AGB) är en fast del av de flesta avtal, särskilt i affärsrelationer. Viktiga aspekter som leveransvillkor, betalningsvillkor, garanti eller ansvarsbegränsningar kan omfattas av AGB. Det är alltid viktigt att ingen av avtalets parter ofördelaktigt missgynnas av AGB. Då kan de berörda avtalsklausulerna vara ogiltiga, enligt den affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwälte, som bland annat ger rådgivning inom handelsrätt och avtalsrätt.

Inkludering av AGB i ett avtal

För att AGB ska bli en effektiv del av avtalet måste de göras kända för avtalsparten vid avtalsslut. Detta sker typiskt sett genom hänvisningar som ”Våra allmänna affärsvillkor gäller” med möjlighet att ta del av dem. En anslagstavla, en bilaga eller en länk till en webbplats kan vara alternativ för insyn. Avtalsparten måste också godkänna att AGB gäller. Vid affärstransaktioner mellan företag (B2B) gäller något mindre stränga krav, men en klar överenskommelse är nödvändig även här.

Man bör notera så kallade överraskande klausuler: Enligt § 305c BGB anses AGB-klausuler, som plötsligt inkluderas i avtalet utan att den andra parten kunde räkna med dem, exempelvis genom dolda eller ovanliga klausuler, inte som inkluderade.

Osaklig nackdel genom AGB-klausul

En central punkt vid AGB är innehållskontroll. För inte alla regleringar som ett företag inkluderar i sina AGB är rättsligt tillåtna. Enligt § 307 BGB är en AGB-klausul ogiltig om den osakligt missgynnar avtalsparten. Detta gäller om klausulen inte är förenlig med lagen eller om den begränsar avtalspartens väsentliga rättigheter och skyldigheter utan att det finns saklig rättfärdigande.

Enligt § 308 BGB kan även klausuler som kräver närmare avvägning vara ogiltiga. Detta kan till exempel vara klausuler som ger användaren en oskäligt lång rätt att frånträda eller kräver en oskäligt kort tidsfrist för att göra anspråk gällande, eller som antar ett fiktivt godkännande vid kundens tystnad. Om en sådan klausul är giltig beror på enskilda fall och särskilt på avtalets art och intresse situationen för båda parterna.

Generellt otillåtna är klausuler som föreskriver ett fullständigt undantag från skadeståndsanspråk vid grov vårdslöshet, som förkortar preskriptionstiden vid fel på nyproducerade produkter till under ett år, eller som generellt utesluter garantin. § 309 BGB bestämmer vilka klausuler som under inga omständigheter är tillåtna.

Rättsliga konsekvenser av ogiltiga AGB-klausuler

Om en klausul betraktas som ogiltig på grund av brott mot §§ 307 till 309 BGB är den null och void – det vill säga, den har ingen verkan. I övrigt förblir avtalet giltigt, såvida det kan bestå utan den ogiltiga klausulen. Istället för den ogiltiga klausulen träder den lagliga bestämmelsen in. Det är inte tillåtet att ersätta den ogiltiga klausulen med en liknande, men lite mildare regel.

Konsekvenser vid otillåtna AGB-klausuler

Användare av otillåtna AGB-klausuler riskerar inte bara deras ogiltighet utan också konkurrensrättsliga konsekvenser. Konsumentcentrer, konkurrensföreningar och konkurrenter kan varna företag om dessa använder otillåtna AGB. Som följd kan önskemål om förbud och finansiella krav uppkomma.

Generellt är AGB ett användbart verktyg inom affärslivet. De får dock inte användas för att ensidigt urholka avtalspartens rättigheter. Juridiskt förbjudna eller otillbörligt missgynnande klausuler är ogiltiga och kan leda till rättsliga och ekonomiska nackdelar för företag. Därför bör transparens, begriplighet och rättvisa alltid vägleda vid utformningen av AGB.

Regelbunden översyn av AGB avseende deras rättssäkerhet är därför att rekommendera. På så sätt kan man försäkra sig om att nya juridiska regler beaktas.

MTR Legal Rechtsanwälte ger rådgivning inom handelsrätt und avtalsrätt.

Kontakta oss gärna kontakta oss!

OLG Köln har betydligt stärkt handelsagenternas rättigheter gentemot företaget. Med beslut den 23 september 2024 klargjorde OLG Köln att en handelsagent inte behöver återbetala mottagna bidrag efter en uppsägning utan varsel (Az. 19 U 71/24). Den aktuella avtalsklausulen utgör en oskälig nackdel för handelsagenten.

När samarbetet mellan handelsagenter och de uppdragssökande företagen upphör kan det leda till rättsliga tvister om utestående betalningar. Det är därför desto viktigare att reglera de ömsesidiga rättigheterna och skyldigheterna detaljerat i handelsagentsavtalet. Vid utformningen av avtalet bör det beaktas att det följer principerna om god tro och att ingen av parterna oskäligt missgynnas. Annars kan de aktuella klausulerna vara ogiltiga, enligt advokatfirman MTR Legal Rechtsanwälte, som bl.a. erbjuder rådgivning inom handelsrätt.

Bidrag måste återbetalas vid uppsägning utan varsel

Det visar också OLG Kölns beslut. I det aktuella fallet hade en handelsagent ingått ett agenturavtal med ett försäkringsbolag, som bl.a. förutsåg betalning av bidrag. De beviljade bidragen till handelsagenten uppgick totalt till cirka 44 000 euro och skulle enligt en klausul i avtalet återbetalas om agenturavtalet sades upp utan varsel av viktigt skäl. Återbetalningen skulle ske oberoende av vilken avtalspart som uttrycker uppsägningen.

Det blev till slut handelsagenten som sade upp avtalet utan varsel. Med hänvisning till den aktuella avtalsklausulen krävde företaget därefter återbetalning av bidragen.

OLG Köln avvisar krav på återbetalning

Landgericht Köln avvisade kravet på återbetalning och OLG Köln bekräftade detta beslut i överklagandet. OLG fastslog att återbetalningsklausulen i agenturavtalet utgör en oskälig nackdel för handelsagenten och därmed är ogiltig enligt § 307 Abs. 1 BGB.

Klausulen förutsatte att återbetalningsskyldigheten gäller oberoende av vilken part som säger upp avtalet. Därigenom blir handelsagenten oskäligt missgynnad, eftersom återbetalningen åläggs honom även om uppsägningen orsakats av ett pliktstridigt beteende från företagets sida och därför avslutades avtalet av agenten. Detta strider mot principerna om god tro, enligt OLG Köln.

Otillåten inblandning

Domstolen fortsatte med att förklara att en återbetalningsrisk även vid berättigad uppsägning utan varsel i praktiken utövar tryck på agenten att inte använda sin uppsägningsrätt. Detta utgör ett otillåtet ingrepp i en lagligt garanterad rätt till formgivning. Företaget hade ingen rätt till återbetalning av bidragen, enligt OLG.

Med beslutet har OLG Köln även stärkt handelsagentens rätt till extra uppsägning av avtalet enligt § 89a HGB. Det klargjorde att denna rätt inte får undergrävas av finansiella sanktioner.

Granska avtalsklausuler

Vid utformningen av avtalet bör man därför, särskilt från företagets sida, se till att återbetalningsklausuler är differentierat utformade och beroende av vilken avtalspart som säger upp avtalet. Som OLG Kölns beslut visar är en generell återbetalningskrav vid uppsägning ‚av viktigt skäl‘ ogiltig om den belastar agenten även vid berättigad uppsägning.

Företag som använder liknande klausuler måste nu snarast granska och anpassa dessa. Annars riskerar de att förlora återkravsrättigheter eller provocera rättsliga tvister. För handelsagenter är OLG-beslutet däremot en signal om att de inte behöver låta sig avskräckas av återbetalningsklausuler om de vill säga upp avtalet av viktiga skäl.

OLG Kölns beslut visar också vikten av att parterna hanterar rättvist vid utformningen av avtalen och värnar om principerna för god tro. Befintliga avtal bör därför granskas, särskilt med avseende på bidragsöverenskommelser, och säkerställas att regleringarna är lagligt säkra.

MTR Legal Rechtsanwälte rådgör inom Handelsagentlag och andra ämnen inom handelsrätt.

Kontakta gärna oss !

Kan en biff, en schnitzel eller en korv också vara vegetarisk eller vegansk och får en produkt baserad på växter ens kallas så? Denna fråga sysselsatte Europeiska unionens domstol. I en dom från den 4 oktober 2024 (Mål: C-438/23) klargjorde EU-domstolen att även helt växtbaserade livsmedel får bära namn från animaliska produkter, så länge det inte finns någon rättsligt föreskriven beteckning för dessa produkter. Ett allmänt nationellt förbud mot betäckningen av vegetariska eller veganska produkter som exempelvis biff är inte tillåtet, enligt domarna i Luxemburg.

Benämning av livsmedel är en vanlig tvistpunkt inom konkurrensrätten. Generellt får de inte marknadsföras på ett sätt som kan vilseleda konsumenten. En vegansk biff kan vara en motsägelse, om konsumenten blir vilseledd av detta är en annan fråga, enligt affärsjuridiska byrån MTR Legal Rechtsanwälte, som bland annat ger råd inom konkurrensrätten.

Franskt förbud hamnar framför EU-domstolen

Utgångsläget för förfarandet vid EU-domstolen var ett franskt dekret som förbjöd användningen av termer som ”korv”, ”biff” eller ”schnitzel” för växtbaserade produkter. Förbudet gällde även när produkterna tydligt var märkta som ”veganska” eller ”vegetariska” på förpackningen.

Mot detta dekret gjorde flera organisationer och företag motstånd. De ansåg att förbudet begränsade deras företagsfrihet och deras konkurrensmöjligheter. De krävde därför att dekretet skulle ogiltigförklaras. Den franska Conseil d’État hänvisade därefter målet till EU-domstolen. Fokus låg på frågan om det är förenligt med EU-rätten – särskilt förordning (EU) nr 1169/2011 – att en medlemsstat förbehåller vissa termer enbart för animaliska produkter, även när benämningen kompletteras med ett förtydligande som ”växtbaserat” eller ”veganskt”.

Allmänt förbud ej tillåtet

EU-domstolen beslutade att ett generellt, allmänt förbud mot användning av köttrelaterade termer för växtbaserade produkter strider mot unionsrätten, såvida det inte finns specifika unionsrättsligt föreskrivna beteckningar. En nationell regel som generellt reserverar vissa termer enbart för animaliska köttprodukter är inte tillåten. Dessutom kan det antas att de uppgifter som tillhandahålls enligt förordningen ger tillräckligt konsumentskydd, enligt domarna i Luxemburg.

Om en EU-medlemsstat inte har infört någon rättsligt föreskriven beteckning får tillverkaren av veganska eller vegetariska livsmedel inte hindras av ett allmänt förbud från att använda vanliga beteckningar, fortsatte EU-domstolen att förklara.

Användning av EU-ekologiskt märke

I ett annat fall beslutade EU-domstolen också med en dom den 4 oktober 2024 om användningen av EU-ekologiskt märke (Mål: C-240/23). Förfarandet handlade om en dryck som, förutom ekologiska ingredienser, också innehöll tillsatta vitaminer och mineraler. De tyska myndigheterna förbjöd tillverkaren att använda EU-ekologiskt märke på denna produkt, eftersom sådana tillsatser enligt EU-förordning 2018/848 endast är tillåtna när de är lagligt föreskrivna. Det var dock inte fallet här.

Tillverkaren motsatte sig detta. Enligt dess åsikt föreligger en ojämlik behandling gentemot en jämförbar produkt som importeras från USA. Bakgrunden är att USA anses som ett tredje land vars produktions- och kontrollstandarder betraktas som likvärdiga med EU:s. Detta innebär att produkter som uppfyller USA:s regler för ekologiska eller biologiska produkter också får marknadsföras inom EU.

Otillbörlig konkurrensnackdel

EU-domstolen delade till stor del den tyska tillverkarens bedömning och ansåg att det förelåg en otillbörlig konkurrensnackdel. Den klargjorde att EU-ekologiskt märke endast får användas på importerade livsmedel om dessa till fullo uppfyller EU:s produktionsregler för certifiering med EU-ekologiskt märke. Den enkla erkännandet av likvärdigheten av tredjelandsstandarder är inte tillräckligt. Annars finns det en risk för vilseledning av konsumenter och snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden.

EU-domstolen begränsade dock detta till att gälla användningen av EU-ekologiskt märke. Har ett tredje land en egen certifiering för ekologiska/biologiska produkter får denna också användas i EU, förutsatt att det inte ger intrycket att produkten uppfyller EU:s regler.

Domen från EU-domstolens visar att företag fortsatt noggrant måste utforma sina produktbeteckningar och informera transparent om ingredienser och tillverkningsmetod.

MTR Legal Rechtsanwälte ger råd inom immaterialrätt och inom Konkurrensrätt.